torsdag 30 mars 2023

Jag behöver en ny besvärjelse

Jag ska sluta säga att jag ska gå till jobbet imorgon. Istället ska jag börja säga att jag ska åka till underjorden, till skogen, till en helt annan plats, in i mitt eget psyke och kanske en dag ut igen. Då kanske det börjar hända tråkiga vardagssaker som att man finner sig på sin arbetsplats. 

Imorgon kväll är vi bjudna till en granne på fredagstacos, det ska ösregna hela dagen och jag undrar om Cyklisten kan hämta barnen tidigare så de hinner leka med grannungarna innan alla är för trötta. Men jag vet ju, att hämta när barnen är inne, alla kläder som ska på, alla ben som sprattlar, allt spring som ska skrivas, allt bus som ska busas. Möjligen kommer vi senare istället.

Det som har varit i tre månader nu som jag har undvikit att skriva om för att inte utelämna, inte säga för mycket, är en sjukskrivning som inte gynnas av två fredagsvilda barn som springer åt olika håll. Det är inte lätt att få återhämtning när man har två småbarn. Jag kommer antagligdm inte att skriva så mycket mer än så för det är inte min sak att prata om, men om någon undrar varför jag drar ett stort lass just nu så är det därför. Inte på grund av ovilja eller gräl, utan på grund av en sjukskrivning.

Jag var alltså ej på min arbetsplats i morse. Jag satt bland annat i ett väntrum istället, jag mår bra, men det var något som behövde kollas upp direkt. Nu har jag i alla fall läst halva Morgonstjärnan.

Inga kommentarer:

Ner mot marken, upp mot himlen

Jag lunchar med J och vi hinner påbörja planering inför sommaren, planen är att åka tillsammans utan oäkta hälfter men med barn hela vägen u...