Samtidigt som molnen spricker upp trampar jag längs Avenyn och hinner förhandsrösta på Stadsbiblioteket innan jag ska vidare mot förskolan.
Bibliotekarien och jag hälsar på varandra i infodisken och jag ser att han känner igen mig.
"Bokbussen", säger jag.
"Ja, just det!" säger han och ser lättad ut.
Jag gör mig medborgerliga plikt och går mot entrén, möter bibliotekariens blick igen.
"Söndagar?" säger han.
"Söndagar", svarar jag.
Sen cyklar jag hemåt.
2 kommentarer:
Älskar denna lilla mikrobubbla som är bibliotekarievärlden i Västsverige. Inte riktigt "alla känner alla", men nära. Jag vill tro att det underlättar när en byter jobb osv.
Hehe, ja verkligen! Och i det här fallet var jag bara en idogen bokbussbesökare med två väldigt sociala barn som kanske gjorde att han kom ihåg mitt ansikte.
Skicka en kommentar