Sommaren i bokstäver

Minns ni de där bokstavslistorna som man skrev till sina brevvänner i lågstadiet?

S - Sovmorgnar. Det måste väl ändå vara en av de bästa sakerna med att ha semester på sommaren, att inte ha några tider att passa. Det behöver ju inte innebära att man stiger upp jättesent, jag har börjat gilla att vara vaken tidigt. Men det att man får sova hur länge som helst utan att ställa väckarklockan, mycket mycket bra.

O - jOrdgubbar. Nej vad då, jag fuskade inte alls. Förstår inte vad ni menar. Jag brukar visserligen bli aningen trött på jordgubbar efter ett tag, men just nu när allt börjar då är doften av färska jordgubbar (tätt efterföljd av syrendoft) den bästa doften som finns.

M - Mat! Mat som man äter utomhus på trädgårdsbord eller som matsäck på cykelturer, mat som andra lagar (tittar på föräldrar och svärföräldrar här), mat man äter på uteserveringar. Allt är ju så mycket godare på sommaren!

M - Midsommarafton. Min favorithögtid som liksom egentligen inte kräver så mycket mer än tillgång till natur och god mat. Och vänner. Och vackert väder. Och ljusa varma nätter då allt känns magiskt.

A - Avsked. Det är så bitterljuvt med sommaren. Å ena sidan träffar jag vänner och familj som jag inte hinner umgås med under året vilket är härligt, å andra sidan ser jag inte mina Göteborgsvänner på flera veckor. Sen ska man  säga adjö till alla de hemma i Finland när man åker hem igen. Usch, avsked är inte min favoritgrej, men likväl en viktig del av sommaren.

R - Rekreaschoooon. Som rektorn i gymnasiet alltid pratade om i sitt sommarlovstal. Haha. Nej men allvarligt, det kan ju lätt bli ganska stressigt om sommaren när man ska hinna träffa än den ena släktingen, än den andra vännen. Särskilt om man är två personer, då ska man liksom hinna träffa varandras släkt och vänner rättvist mycket. Men, det är också som en nystart för både kroppen och hjärnan. Att vandra runt barfota och inte veta vad man ska hitta på imorgon. Att sätta sig på ett tåg och bara åka bort bort från vardagen.

Snabb update

Vad har hänt sen sist då? Jo, till exempel har mina föräldrar varit på besök och vi har gått runt i Marstrands fästning. Det gjorde mig faktiskt lite sugen på att läsa Ann Rosmans böcker, vi får se. Jag har också för första gången i mitt liv sett på sport på en sportbar. Det var kul! Tills Finland förlorade då. Men det var knappast en slump att det var så mycket finländare på plats i denna sverigefinnarnas förlovade stad.

Idag hörs åskmuller och jag tror att jag skippar cykeln som omväxling. Tjocka jeans och åskregn, inte det bekvämaste. 

Ja, och nästa vecka kommer mitt jobb att flytta från en lokal till en annan, något jag har sett fram emot länge. Samtidigt ska jag flyga till Finland och gå på bröllop. Och förnya mitt pass om jag kommer ihåg. 

Och imorgon åker jag till Stockholm. Våren, inte den lugnaste av tider direkt, men det betyder ju att den där semestern faktiskt inte är så långt borta...

Tillbaka till London

Det där som jag skrev om våren här nyligen? Glöm det! Ungefär en vecka senare blev det plötsligt över 20 grader och det var väl tur det för precis i den vevan skulle jag iväg till London där vädret var precis likadant.

 

Det var så fint att vara tillbaka och också en resa jag hade sett fram emot så mycket eftersom jag och mitt fenomenala resesällskap Hanna och Johanna hade planerat det hur länge som helst.

 

 

 

London var sig likt, det var till och med så att en massa små butiker och matställen fanns kvar trots att det har gått sex år sedan jag bodde där, det var lite kul att faktiskt på riktigt känna igen min gamla promenadväg till universitetet. Vår resa varade i tre dagar, och dag ett bestod av en lång promenad, bland annat genom Regent's Park vidare till Camden.

 

Krampaus under ett helt sjukt blommigt träd

 

 

Det var otroligt vackert överallt med blommande träd, snacka om bra timing! Stup i kvarten fick jag och Johanna stanna till och prata om meningen med livet medan Hanna stod i någon blomrabatt och sniffade på blommorna.

 

 

Men om man kort ska sammanfatta vad vi gjorde under resan var det 1) promenerade, 2) snacksade, 3) drack öl eller någon god torr cider, 4) gick in i mysiga affärer

 

 

Den godaste drycken drack vi på Brick Lane efter att ha promenerat lite för länge i gassande sol, jag tror aldrig att en dryck har smakat så gott som den här! Torr cider en varm dag alltså, I'm just saying.

 

Där på slutet av resan hann vi även en vända via Foyle's där jag som den tönt jag är sa till kassapersonalen "this is the best place in the world" och knappt fick ett leende tillbaka. Kunden har alltid rätt hörni!

 

Att sedan återvända till Göteborg och till över tjugo grader och sol var väldigt trevligt. Det känns som om maj kommer att gå helt sanslöst snabbt men om det fortsätter så här bra har jag verkligen inget att klaga på.

 

 

 

Hej då London!

 

 

Opeppad på våren

Våren, alltså. Jag vet inte om jag är riktigt vän med den just nu. Jag har lite börjat misstänka att det är en konspiration för att få oss att orka fram till semestern. För just nu är jag mest trött och sur och introspektiv, var sjuk i nästan en vecka vilket alltid gör mig lite milt deprimerad. April är nästan slut och jag känner mig oengegerad inför tanken för eventuellt vappen-/första maj-firande. Det är inte samma sorts trötthet som den där apatiklubban som smäller en i skallen i februari-mars, men kanske lite en känsla av antiklimax. Jag vet inte.

 

Det jag längtar mest efter just nu är att åka bort, och thank god, det ska jag ju göra också. Om mindre än en vecka! Då blir det London med den här filuren och vår vän Johanna och jag kan verkligen inte tänka mig något jag behöver mer än att få hänga med dem i den bästa staden.

The Wife!

Jag tror bestämt att jag att Meg Wolitzers The Wife kan koras till den första romanen värd att hylla efter min post-Ferrante-depression. 

I korthet handlar romanen om drygt sextioåriga Joe och Joan Castleman (genialiska karaktärsnamn på så många plan kan jag säga nu efter att ha läst boken) och deras äktenskap. När romanen börjar sitter de på ett plan till Helsingfors där Joe som är författare ska få ta emot ett prestigefyllt litterärt pris.  På planet bestämmer sig Joan, som också är romanens berättare, för att hon vill skilja sig från Joe. Sedan återberättas paret Castlemans äktenskap och liv med utgångspunkt i ett höstlikt Helsingfors.

Meg Wolitzer skriver om vad som händer när en kvinna "hänger på", följa med, stöttar, uppoffrar sig - för att långsamt låta sig formas in i ett liv man aldrig skulle ha valt om man hade sett slutpunkten när man tog det där första steget - allt i närvaron av en karismatisk och kreativ man. En man som breder ut sig, och bara självklart antar att han får ta plats, att han tar plats, för att han är en man.

Jag ångrar nästan att jag läste ut The Wife så snabbt och skulle verkligen vilja bokcirkla om den för det finns så många spår i den som fascinerar mig. Jag tycker exempelvis att det alltid är intressant att läsa om karaktärer som själva är intresserade av skapande och skrivande. Sen är det också något alldeles sanslöst hur förbannad man kan bli på dessa jädra herrar som bara går omkring och är självklara överallt i kulturvärlden. Dessutom skriver Meg Wolitzer så roligt, så torrt och med en massa djurmetaforer (älskade verkligen metaforerna, skulle kunna skriva ett helt blogginlägg om dem). 

People usually thought we were a "good" couple, and I suppose that once, a long, long time ago [...] this was true. But soon enough we moved fron the glory and self-love of any young couple to the green-algae swamp of what is delicately known as "later life." Though I'm now sixty-four years old and mostly as invisible to men as a swirl of dust motes, I used to be a slender, big-titted girl witha certain shyness that drew Joe toward me like a hypnotized chicken.

Haha.Vilken tur ändå att det här inte är hennes enda bok!

Dagens saldo

Antal druckna kaffekoppar: 4
Antal möten: 1
Antal lästa sidor: 20
Antal gånger jag har tänkt på att jag ska åka till London om tre veckor om inte det bryter ut någon strejk eller blir snöstorm eller sånt som brukar hända när jag ska ut och resa: 10+
Antal gånger jag har messat Cyklisten: 4
Antal gånger jag har mailat Cyklisten: 3
Antal leveranser av olika slag jag väntar på: 3
Antal leveranser som borde komma denna vecka: 1
Antal timmar kvar av jobbet: 5
Antal konserter jag ska gå på ikväll: 1
Antal öl jag ska dricka ikväll: 2+
Antal gånger jag har skrivit "antal": 13

Utspritt

På jobbet har vi en liten kaffekokare som nästan alltid krånglar till kaffefiltret så att vattnet rinner igenom på utsidan om filtret och gör att resultatet ser ut som svagt te. Det är en sådan besvikelse när man har väntat tappert med sitt kaffesug de där minuterna det tar för vattnet att rinna igenom (eller förbi).

 

Igår var det nästan 15 grader varmt och strålande sol och jag tror att alla hoppas på att den här våren blir varmare än i fjol. Jag längtar efter varma cykelturer, efter att få upptäcka lustiga vägar, till och med efter att få lågt blodsocker och försöka påkalla den mycket mindre blodsockerkänslige Cyklistens uppmärksamhet för att akutstanna och akutäta russin.

 

Jag har klippt mig. Var lite sugen på att klippa lång page efter vissa påtryckningar av vänner, men fegade ur och klippte typ axellångt istället. Lång page är skitsnyggt men who am I kidding - jag använder nästan aldrig några hårprodukter och äger inte ens en plattång, så det hade ändå blivit en längs-med-huvudet-slickad-lång-page.

Idag misstänker jag att jag har druckit aningen för mycket kaffe och min hjärna är simmig efter att ha suttit med olika varianter av ett sommarschema i ett syrefattigt kontor.

Vad jag längtar efter? Antagligen detsamma som ni längtar efter. En varm dag, att lägga mig raklång i skuggan och lyssna på världen.