Läsflyt men boksaknad

Det regnar ös i Göteborg och jag funderar över om jag ska krypa ner under täcket och fortsätta läsa tredje delen av Murakamis 1Q84 (som jag hittills tycker bättre om än del 1 och två, läs gärna min recension här) eller om jag ska låtsas vara pigg nog för att fila på mina hemtentsvar. 

En synnerligen retorisk fråga.

Jag har skönt läsflyt just nu. När jag tittar upp på min bokhylla uppvisar den tecken på att jag faktiskt bor här nu. I Göteborg. Böckerna börjar vara så många att jag ibland glömmer att sakna den fulla bokhyllan som står och fryser i sin ensamhet hemma hos mina föräldrar. Fy för att glömma dem, vilket grymt öde. 

Men tanken på att någon gång i framtiden få ha alla mina böcker under samma tak värmer. Även om det lär ta ett tag. För man kan ju inte börja skeppa böcker kors och tvärs över Bottenhavet innan man vet hur länge man ska stanna. 

Att skriva hemtent

”Även om empati och inlevelse kan hjälpa samhällsvetaren att komma på hypoteser så har sådana tillvägagångssätt inget annat metodologiskt värde än en god kopp kaffe (som också kan hjälpa forskaren i arbetet!).” 

Så säger Gilje & Grimen på tal om de logiska positivisterna. Höhöhö, säger jag och tar en klunk till ur min egen kopp.

Om nordiska språk i översättning

Jag läser den norska poeten/författaren/dramatikern Cecilie Løveids diktsamling från 1999, Mykt Glass, ("Vi er skapt till kjaerlighet og utstrakte hender er alt vi trenger") medan jag skriver hemtent i vetenskapsteori och att läsa norska är som att förflyttas i tid och rum (det paradoxala i att det är de nordiska språken som transporterar mig till London). 

Och jag undrar igen varför vi så sällan uppmanas att läsa nordiska författare på originalspråk. Jag har aldrig läst några nordiska språk i skolan (förutom den där ena obligatoriska gymnasiekursen), det är inte något jag är stolt över men det är ett faktum, ett faktum som ändå inte hindrar mig från att nu och då läsa en bok på norska eller danska. 

Det är inte så svårt. Det är klart att det är ovant i början, men jag tror också att det är väldigt lätt att tänka sig att svenska/norska/danska trots allt är så lika varandra att det inte spelar någon roll om man läser texterna i översättning eller på originalspråk. 

Fast här blir jag lite motsägelsefull. 

För å ena sidan vill jag säga att språken är så lika att alla som tycker om att läsa ibland borde låta bli de svenska översättningarna. Men å andra sidan vill jag ropa att det är skillnad! Att det naturligtvis finns nyanser som alltid försvinner eller omvandlas i översättningen!

"Akkurat denne første høstblå kafékvelden." skriver Cecilie Løveid. 

Försök tänka dig den meningen på svenska. Om denna lilla mening säger jag kategoriskt: det skulle inte låta lika vackert på svenska.

Bloggande syster

Den som trodde att det bara är jag som har underliga funderingar bör definitivt kolla in min lillasysters blogg The buttcracks are not what they seem 

Hon är nog till och med knäppare än jag. 

Vad gör en litteraturvetare?

Det är ju ganska populärt det här med att ibland avslöja hur folk har hittat till ens blogg, det är inte något jag vanligtvis brukar pyssla med men häromdagen hade någon hittat hit genom att googla följande fråga:

"vad gör en litteraturvetare"

Frågorna jag ställer mig nu är

1) Huruvida en blogg är representativ för ett svar på den frågan (Jessi och Kristin är kanske tecken på att svaret på denna fråga är jakande)

2) Om personen i fråga 

   a) blev lättad och varm inombords...

   b) genast bytte studieinriktning...

   c) fortsatte googla... 

... efter att de hade hittat hit. Frågan är nämligen allt annat än obefogad. Skulle jag räkna upp vad jag i egenskap av litteraturvetare har gjort sen jag började studera skulle listan innehålla några självklara punkter. Tillåt mig presentera *trumvirvel* min lista:

Detta gör en litteraturvetare*

- läser böcker (duh)

- skriver uppsatser

- går på möten

- går på fest

- läser ännu mera böcker

- bloggar om böcker

- skriver en hel del eget "kreativt" tjafs

- pratar om litteratur med passion och allvar

- hittar på dåliga skämt som innehåller författarnamn, boktitlar eller karaktärer (t.ex. "hjort är hjort, sa Daniel")

- försöker förstå kopplingen mellan litteraturteori och skönlitteratur

- går på författarkvällar av olika slag

- är med i litteraturföreningar

- går på fest

- skriver litteraturkritik

- kämpar stundvis för att upprätthålla myten om att litteraturvetare alltid klär sig i svart och sörplar rödvin

- åker på utbyte

- går på fest

- romantiserar författaryrket inombords men fortsätter argumentera för att författaryrket är "ett hantverk" (ibland)

- skickar in texter till diverse skrivartävlingar

- går skrivarkurser

- ordnar spexiga (ja, jag hatar också det ordet) litteraturkvällar som kanske kallas för  "poesikaraoke"

- ordnar uppläsningar av egenhändigt komponerade texter, alternativt, av hårt kanoniserade författare som Runeberg (som med fördel kan manglas till bitar i valfri talkörsuppsättning)

- skriver pjäser

- läser böcker

Ni märker. Jag kunde hålla på ett tag till. Kan dock bolla över frågan till de av er som känner er träffade av frågan. Har jag missat något viktigt? Och nej, jag har inte glömt den ack så viktiga punkten "dricker kaffe", men jag hade på känn att den skulle ha tagit upp en så omfattande del av listan att jag helt enkelt lät bli. 

   

*I detta fall har jag helt enkelt bestämt mig för att jag är representativ för alla litteraturvetare som traskar på denna jord

Högen

Ni kan låtsas att ni inte vet vad jag pratar om, men jag vet att ni vet vad jag pratar om. Mysteriet som består i att en hög plötsligt har uppstått på golvet i ens rum. Jag tänker sällan:

Nu är det nog dags för en hög!

Den uppstår av sig själv, jag är säker på det. Ena dagen är det hur städat som helst och den följande ser det ut som om jag har tyckt att det skulle vara en god idé att förvara

ylletröjan

den tomma brödpåsen 

paraplyet

det röda flätade bältet

de två äpplena

läslistan

anteckningsboken

och den svarta kjolen

på samma ställe. Lite så där lagom intrasslade i varandra. I don't like it. Hög - vik hädan, säger jag bara. Ja, vik gärna in lite kläder i klädskåpet när du ändå håller på. 

Copy Paste: titelenkät

Hittade en trevlig boktitelsenkät på Bokbabbel som jag inte kunde låta bli. Brukar inte enkäta mig särskilt ofta men om böcker är inblandade är sannolikheten definitivt större.


Hej! Den du söker finns inte här
Vem är du? En dåre fri
Hur önskar du att du kunde vara? Underbar och älskad av alla
Vad gör du helst en ledig dag? Drottningen vänder blad
Beskriv ditt favoritdjur? Den besynnerliga händelsen med hunden i natten
Hur ser du ut? Invisible
Beskriv ditt humör i dag. Att jag vill nånting mer
Vad är viktigast i ditt liv? Det man har och det man drömmer om
Vad är helt oviktigt för dig? Grundläggande genetik
Beskriv en plats du trivs på. Sommarhuset
Beskriv något du tycker är vackert. Spill
Vad längtar du mest efter just nu? Leva i synd
Vad längtar du inte alls efter? Skärvor av drömmar

Metamåndag

Det är så där grå-grått* därute som det bara kan vara när det är höst. Och idag har det varit en riktigt måndagig måndag**, folk har sett så där allmänt tröga och förvirrade ut och jag har haft lust att ge dem chokladbitar och försäkra dem om att det kommer att börjar rulla på igen imorgon. Vet inte varför jag inte har känt mig som en av dessa tröga personer. Tror kanske att en helg helt utan pluggande fungerade som en vitamininjektion.***

Och helt orelaterat: om ni av någon anledning känner behov av att förkovra er i självbiografins vara eller inte vara kan ni läsa min artikel om det här på min andra blogg.

Känns lite fånigt. Att den enda jag länkar till är mig själv. Bara för kamouflera min totala självupptagenhet kan jag också länka till tumblr-sidan Feminist Ryan Gosling. För alla som uppskattar feministisk teori. Och Ryan Gosling.****

*Bästa sättet att förstärka ett ord: att använda det två gånger.

**Se ovan.

***Apropå detta ord: har ni någonsin fått en vitamininjektion? Är detta ens en möjlighet? Jag har fått uppfattningen att man oftast löser det med piller av något slag. Typ Multi-tabs.

**** Jag tänker mig att jag talar till en stor skara.

Tillbaka från... ööh... slappandet?

Herredumilde vad tyst det har varit här nu i veckan. Det enda jag kan skylla på är väl att jag bland annat har läst en massa (småtråkiga) böcker, skrivit en artikel och sprungit runt och teatrat mig. Dessutom har en Yster Syster modell mindre varit ockupant av mitt hem den här helgen och då har man inte tid att blogga. För då måste man dricka jättemycket kaffe, ännu mera öl och testa Göteborgs hyrcyklar. 

För den som eventuellt svärmar för bastubad kan jag dock meddela att det faktiskt är helt okej att bada studentbostadsbastu. Mer än helt okej faktiskt. 

Kontentan av detta är alltså: jag har varit jäkligt busy, men nu är jag i alla fall ren.

(hej hej, ja lite energi kanske jag hade kvar)

En sak till - min nya profilbild är tagen av Josefine, god vän och skicklig fotograf. Gå in på hennes blogg och kolla om ni inte tror mig! 

"Men jag liknar nog mig själv mest om jag skrattar tror jag."

Vikarie

Medan ni väntar på att jag ska ta mig ut ur mina 260 sidor vetenskapsteori och tröttheten efter en lång dag kan ni - nej, måste ni - lyssna på Ville Virtanens sommarprat. Det är det bästa jag har hört på länge. Oväntat, träffsäkert, och man undrar vad som skulle hända om det översattes / sändes i finländsk radio. 

Lyssna! Ni kommer inte att ångra er. 

Barndomsskräck

Finsalongen skriver idag om opelmannen, en bloggrubrik som plötsligt öppnade en massa gamla rum i mitt minne. Genast jag läser ordet opelmannen associerar jag nämligen till ett fenomen som länge satte skräck i oss barn i radhuslängornas paradis. Fenomenet gick under namnet

Vita Volvon

Vita Volvon var - föga förvånande - en vit Volvo som enligt sägnen åkte runt och kidnappade små lekande barn. Den kördes av en "elak farbror" och alltid när man såg vita Volvon måste man gömma sig. Det fanns många historier om barn som hade försvunnit spårlöst. Det var en sån där historia som man liksom visste att var påhittad men som man ändå inte riktigt kunde värja sig mot. För tänk om det stämde? För mig personligen tror jag att skräcken släppte sitt grepp samma dag som familjen köpte, just precis, en vit Volvo. 

Någon som känner igen berättelsen? Jag kan tänka mig att den vita Volvon existerade i olika skepnader i många andra barnvärldar. Ett forskningsobjekt för någon hugad folklorist månntro?

Råttan

Man skulle kunna tycka att en dag som slutar med att man ser en död råtta på hemvägen inte kan ha varit annat än hemsk. Tänk bara. En råtta! Där låg den med tassarna i vädret. Till min förvåning var den inte ens äcklig. Bara fascinerande. Inget blod, inget kladd. 

Hursomhelst, så nej, det har inte varit en hemsk dag. Det har varit en dag med förvisso mindre sprittande läsning men också ett fullproppat seminarium om självbiografiskt skrivande. Herregud vad mycket människor. Som en rockkonsert för litteraturnördar. Kanske inte så konstigt med tanke på att paneldeltagarna var Birgitta Stenberg, Ann Heberlein och Kjell Espmark. En cool 79-åring som skriver om sex, en jäkligt skärpt teolog och en ledamot för Svenska Akademien. Närmare Nobelpriset än så lär jag inte komma. Och om jag hade vågat gå fram och skaka hand med honom på efterminglet som jag trugade in mig på skulle jag ha kunnat skryta med att jag nu är endast är en handskakning (visst blir det så?) away från både Julia Kristeva och Jacques Derrida. 

Uuuuuh.

Jag hör hur ni drar efter andan. Tillåt mig upprepa: om jag hade vågat.

Dessutom... dessutom. Så kom det ett gradurelaterat mail som gjorde mig omåttligt glad. Kanske är det alla de här orsakerna som gjorde att jag tyckte att den döda råttan var söt. Det är möjligt. Man tar vad man får.

Bokhögar

Ett tydligt tecken på att man läser för många böcker samtidigt är att man börjar känna behov av att censurera sin lista med böcker man läser. Till bokspalten här till höger kunde jag egentligen lägga till två vetenskapsteoretiska verk men jag vet inte. Tror knappast att det skulle pimpa bloggen så där särdeles mycket. 

Och här nedan kan ni låtsas att det finns en snygg bild på alla dessa travar jag trevar mig igenom. Ni har väl lite fantasi?

Annorlunda exempel

Vem hade väl trott att vetenskapsteorin skulle leda in en på så disparata ämnen som elektricitetens utveckling, upptäckten av syre och diagnostiseringen av syfilis? Inte jag i alla fall. Jag måste medge att det känns omväxlande med exempel som inte härrör sig från skönlitteraturen även om jag ibland också kan tycka att vissa gubbar använder lite väl många sidor åt sina exempel. Jag ska inte nämna några namn, men jag tror att Thomas Kuhn i smyg skulle ha velat skriva en roman om Wilhelm Röntgen.

Dubbel personlighet

Mitt byråkratikrångel i Svea rike har numera en diagnos: dubbel personlighet. Som alltid när man får en diagnos kändes det genast bättre. Nu har jag åtminstone en förklaring till varför jag har varit en persona non grata i Göteborgs Universitets datasystem. Eller hur blir det då, persona duo gratae? Latin anyone?

Kaffemorgnar

När man bor i ett studentrum med delat kök är det ofrånkomligt att ens grannar efter ett tag börjar lära sig ens vanor. För två år sedan* tyckte min dåvarande granne att jag drack för mycket kaffe, i morse konstaterade min grekiska granne följande medan jag stod vid spisen och fixade med min mokabryggare:

"I've learned not to talk to you until you have your coffee"

Hm. Vad säger man? 

*Herregud, hur kan det vara så mycket som två år sedan?