Mitt byråkratikrångel i Svea rike har numera en diagnos: dubbel personlighet. Som alltid när man får en diagnos kändes det genast bättre. Nu har jag åtminstone en förklaring till varför jag har varit en persona non grata i Göteborgs Universitets datasystem. Eller hur blir det då, persona duo gratae? Latin anyone?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett hopp till en vår
Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...
-
Jag försöker ansöka om körkortstillstånd men kan enligt e-tjänsten inte göra det med mitt personnummer. Men att maila Transportstyrelsen ge...
-
Vi dividerar om vad vi ska laga till middag, alla alternativ känns dåliga, jag har ingen lust med något vettigt som barnen ratar för det har...
-
I början av sommaren fick jag ont i höften. Efter att ha joggat försiktigt men regelbundet flera gånger i veckan i månader slog det plötslig...
2 kommentarer:
Andra plats i Dagens fniss! Kniper egoistiskt nog första platsen åt mig och glidmedlet!
(Se DÄR en kommentarsformulering man inte trodde man skulle skriva!)
Åååh, jag känner på mig att det här är ett tema som vi kan använda i såå många sammanhang! Hurra för dig och glidmedlet!
(Också något udda mening)
Skicka en kommentar