Brännö

Ja hej vad det går när man ska ta en bild av sig själv i motljus.

Om den här dagen inte ger mig energi för de kommande veckorna så vet jag inte vad. Det har varit så idylliskt att man nästan fick lust att slå knut på sig själv och jag har simmat! I havet! Vilket gör mig kanske trehundra procent gladare än jag var innan. I fjol var det Josefine som jag tvingade över hala klippor så att jag skulle få ta mig ett dopp vid Saltholmen. Idag hängde jag på Hanna & Co till Brännö. Dit åker man med färja från Saltholmen, praktiskt nog är det bara att blippa sig fram med sitt spårvagnskort. 

Nu: sömnig efter att ha varit utomhus i gassande sol i elva timmar. Det är inte riktigt klokt. Men lugn, det lär ska bli skitväder nästa vecka. 

Och imorgon blir det minsann arbetsförmedlingen. Någonstans måste man ju börja.*

Superbokstavsrebus! Som ett portabelt Alfapet.

På Brännö litar man på sina kunder.

*Ifall ni tycker att tonen här plötsligt har blivit märkbart hurtig är det möjligen för att jag försöker psyka mig själv att inte känna mig panikslagen inför tanken på att jag är arbetslös och dessutom har ett helt oplanlagt år framför mig. Jag kan alltid hoppas att någon blir så pass irriterad på det att den erbjuder mig ett jobb. Nudge nudge, wink wink.