När det inte blir som man har tänkt sig

Eller: när det blir som man hade anat men inte som man hade hoppats. Vad gör man då? Tja, dels konstaterar man att man trots allt faktiskt gjorde jävligt bra ifrån sig i sin doktorandansökan eftersom båda universiteten man sökte till rankade en högt. Förutom den där lilla petitessen att man inte blev anställd då. 

Man är alltså jag ifall det var någon som undrade.

Det kanske inte riktigt har sjunkit in ännu, vad vet jag, men just nu stressar jag inte särskilt mycket över själva doktorandbiten - jag vet att skulle vara en bra doktorand. Jepp. Så är det bara. Det som däremot gör mig lite mindre sprittande är tanken på att jag nu ska hitta på nånting annat att pyssla med i åtminstone ett år tills nästa gång jag nervöst kan sitta och uppdatera min inkorg i väntan på besked. 

Ifall någon läser detta och det fortfarande råkar vara torsdagkväll undanbedes medlidsamma telefonsamtal och textmeddelanden, för nu ska jag nämligen dricka en öl och titta på ESC-semifinalen.


Edit: Ja, jag är lite bitter.