Jo, så att... planen var att gå ut på en hurtfrisk promenad idag. Det slutade med att jag istället träffade Linda i stan för kaffe och antikvariatbesök. Jag hittade ett par fynd.
The Ballad of the Sad Café (vem kan motstå en sån titel?), en novellsamling av den amerikanska författaren Carson McCullers som för mig är rätt obekant.
Den första Potter-boken på engelska. Jag har bara några av de sista böckerna i min ägo även om hela serien finns hemma hos mina föräldrar, och vad är väl en läsande människa utan en egen Potter-serie?
Inget, I tell you. Inget.
Förutom det har jag spelat lite piano. Upptäckt att jag fortfarande minns vissa stycken, de sitter i fingrarna. Jag har alltid varit urusel på att läsa noter, jag måste beta av dem en efter en och sen lära mig allt utantill, det är det enda som fungerar. Och igår när jag förklarade för L hur jag hade som projekt att lära mig Erik Saties "Gnossiennes I" som någotslags kreativt avbrott medan jag pluggade neuropsykologi inför studentskrivningarna upplevde jag en stund av total klarsyn. Jag är en meganörd.
8 kommentarer:
Underbart! När jag gick i gymnasiet präntade jag in Hamlets monolog eftersom jag ville imponera på en typ jag var förtjust i. Litterär raggning - en metod att utveckla?
Haha! Fungerade det? Det slog mig att det också låter som en något borgerlig paussyssla att spela klassiskt piano när man är typ aderton.
Haha, även jag, din Brutus (eller hur det nu blir den här vägen när du sa först etc). Jag har också suttit och petat ut stycken not för not för att spela dem utantill -eller tagit ut dem på gehör, takt för takt (det var mycket enklare eftersom jag var så USEL på noter) och Saties trois gymnopedies har jag också kunnat delar av i ungdomens dagar. Undrar om de finns kvar i fingrarna. Tvivlar,
De finns kvar! Det är jag säker på. Men jag var iaf tvungen att locka fram dem med hjälp av noterna, det klassiska: höger- och vänsterhand skilt, sedan tillsammans. Nu kan jag den utantill igen. Testa!
Argh, min kommentar försvann ... Var spelar du? Jag skulle också vilja ha tillgång till piano, det här fiolandet blir så falskt. Vad kul förresten att få uppmaningen "bevisa att du inte är en robot" varje gång man ska kommentera här. :) /SO
Dumt med robotgrejen, den har tydligen dykt upp av sig själv.
Jag spelar på L's keyboard. :) Men skulle vara roligt med ett riktigt piano.
Vad lämpligt att det är så coolt att var nördig dessutom. Tycker jag i alla fall. :) Hoppas du kan spela åt mig någon gång, det skulle jag uppskatta. :) Förresten, min blogg heter Linneaform.blogspot.fi inte Mathildaformgivare. Om du vill ta dig en titt på den. Kraaaam :)
Bra att någon tycker att det är coolt. :) Tack för bloggadressen. Och shit vilken fin steghylla du har, jag vill också ha en egen lägenhet att inreda!
Skicka en kommentar