Ovan vid solen

Man är ovan vid solen, där är den helt plötsligt.

 

Gör så att man kastar långa skuggor vid Röda sten

Och så att hela naturen får vårkänslor, i en damm i Slotsskogen lekte säkert trettio grodor. Så galet!

 

Man blir liksom handfallen, vet inte vad man ska göra när vädret är vackert. Jag har promenerat, suttit på stenar och bänkar, ätit vårens första glass. Blundat mot solen. Kikat på småfåglar med kikare. Kan inte bli mycket bättre än så.

Läser just nu

Det har kommit en jättefin pocketutgåva av Ursula K. LeGuins Övärlden-trilogi som jag håller på med just nu. Jag har varit sugen på att läsa dem väldigt länge, och nu fick jag verkligen en orsak att äntligen slå till. Kolla vad snygga de är (sorry för dåligt upplösta bilder)! Nu är jag på tvåan, Gravkamrarna i Atuan, men misstänker att jag kommer att läsa ut den redan idag. Det är så smart och samtidigt lättläst, och det finns naturligtvis kartor i samtliga böcker!

Stil stil stil

Och så hakar jag på nästa lista, som var ovanligt rolig att läsa. Varför är det så intressant med hur människor tänker på sin stil? 

Min stil i tre ord: klänningar, bekvämt, mönster.

Det här plagget skulle aldrig komma nära min kropp: jag är precis som Linn lite inne på Odd Molly-spåret, trots att jag älskar kjolar och klänningar har jag svårt med när det blir för mjukt. Pasteller, ingen hit. Små söta rosetter, ingen hit. Det är också något som händer när jag har på mig rosa, det får mig att se så himla flickig och gullig ut, och det känns som om det klaschar med hur jag känner mig. Tror dock ironiskt nog att jag passar väldigt bra i just blekrosa. 

Just nu har jag på mig: svarta tights med fleeceinsida, använder dessa så gott som varje dag, en blå bomullsklänning med fickor, och en mjuk kofta, också den med fickor. 

Det här är en bild på mig när jag kände mig bekväm:

Den här klänningen från emma och malena, klassisk, blåblommig med fickor i kjolen (ja, jag gillar kläder med fickor). Observera även kaffekoppen som naturligtvis får mig att känna mig bekväm i nästan vilken situation som helst. Samt de lämpliga skyltarna bakom mig.

Det här är en bild på mig från länge sen:

Det här var Vappen 2009 då jag hade på mig min fina en eurosklänning, fortfarande blekte håret och för ovanlighetens skull försökte känna mig bekväm i läppstift. 

Jag känner mig allra snyggast i: trevliga klänningar som inte sitter för tight och som helst inte är för urringade, gärna med någotslags skärp i midjan.

Mitt favoritplagg just nu: en blå, ganska proper klänning med lite längre ärm och dragkedja i nacken som jag brukar ha på jobbet, den känns liksom städad och lite sofistikerad i och med att den är sydd av ett lite styvare tyg. Sen brukar det vara så att jag alltid klär mig i färgkombinationen blått och oranget, det är så himla snyggt. Men det känns som om det håller på att bli ett problem, jag borde testa lite nya färger. 

Min stil hemma med tre ord: bohemiskt, färgglatt, rörigt

Jag skulle aldrig inreda med: ord och bokstäver i lite slitet vitmålat trä som formar ord som kärlek och längta. Vitt är överlag inte någon favorit, jag blir så uttråkad av att inte ha färg omkring mig.

Pryl jag suktar efter: ingenting särskilt, men det beror kanske på att jag inte har någon egen lägenhet utan hyr i andra hand, då är det svårt att motivera sig till att inreda.

Mitt bästa stylingtips: eeeh... städa och diska? 

Min favoritplats hemma: i mitt sovrum som trots röran är väldigt mysigt.

Mitt problemhörn hemma: köket i lägenheten jag bor just nu är verkligen jättefult och opraktiskt så där vistas jag så lite som möjligt.

Spridd galenskap

Chop chop, kapade av ungefär tio centimeter av mitt ojämnt klippta hår, känns som om jag kan andas igen. Har blivit mycket bättre på att klippa mig, förr hände det högst en gång om året. 

Igår på jobbet irrade jag omkring som en vilsekommen själ, de senaste två veckorna har jag totalt bara jobbat fyra och en halv dag på grund av sjukdom+tjänstledighet+vanlig ledighet så det kändes nästan som att vara tillbaka från en kortare semester. Tur ändå att jag tycker om mitt jobb, det tar sällan mer än en dag för att komma in i rytmen igen. 

Nej, egentligen har jag ingenting särskilt att säga. Men glömde häromdagen till exempel bort att uppmärksamma att Grafikens hus som jag besökte när jag var en sväng i Mariefred brann ner ganska exakt en vecka senare, så fruktansvärt sorgligt. Även om Mariefred inte var någon större hit hade jag gärna besökt galleriet igen. 

Det är en märklig känsla det där när något plötsligt bara försvinner. Ha en skön fredag allihopa, och grattis till mina kära vänner Ika och Jessi på födelsedagarna!

Tre saker

Det var ett tag sen det dök upp en lista här. Vissa listor är bara för långa, men den här var ganska trevlig. Hittade den hos Hanna som i sin tur hittade den hos Emily. 

Tre saker jag inte förstår mig på:

Idiomatiska uttryck (se exempelvis detta, och detta), Capoeira, varför man blir deppig i januari-februari trots att man vet att det beror på mörkret.  

Tre saker som finns på mitt skrivbord/bordet: 

Ett anteckningsblock, två turkosa silkespappersblommor som jag äntligen tog ner efter fjolårets fest (april 2013), smutsig disk från min frukost.

Tre saker jag gör just nu:

Njuter av dagsljuset, är kär, funderar över livet.

Tre saker jag vill göra innan jag dör:

Resa till någon regnskog, kanske helst till Borneo, skriva en bok, bo i ett eget litet hus.

Tre saker som skrämmer mig: 

Storpolitik som känns omöjlig att påverka, plötsliga sjukdomar, tanken på att simma på ytan av ett riktigt, riktigt djupt hav.

Tre saker som är typiskt mig: 

Jag klär mig väldigt ofta i färgkombinationen blått och orange, jag pratar mycket, jag möblerar alltid om när det byter årstid.

Tre saker jag kan:

Tänka abstrakt, leva utan smarttelefon, läsa snabbt.

Tre saker jag inte kan:

Köra bil, bry mig tillräckligt mycket om krukväxter för att hålla dem vid liv, rösta i det svenska riksdagsvalet.

Tre saker jag tycker att du ska lyssna på:
Fågelkvitter, din intuition, Marcus och Tuvas underbara bokpodd.

Tre saker jag skulle vilja lära mig:

Fixa en punktering utan hjälp, uttrycka mindre abstrakt när jag pratar, skrivdisciplin.

Tre favoriträtter:

Pajer av alla de slag, efterrätter som innehåller bär och choklad, pappas varma mackor.

Träd

Kanske om man skulle bygga ett hus i ett träd. Samla lite virke, bära med sig en stege och lite verktyg, traska ut i skogen. Kanske parkera cykeln i ett buskage så inga vilsna svampplockare upptäcker en. Jag tror att man skulle sova gott, uppe i kronan. Vaja av och an. I början skulle man kanske föra krig mot fåglarna om vem som skulle få ensamrätt på trädet. Innan man skulle förstå, tillsammans, att man ville samma sak. Klättra upp, blicka ut. Inte sväva utan ändå vara fast förankrad i marken. Men kanske fantisera, när det blåser som mest, om att ryckas upp med rötterna och svepas med i en vindby och få en kittlande känsla i maggropen av att inte veta precis var man kommer att landa.

"Bonbibi", trädhus från Pete Nelsons Treehouse Point i Washington

Tröstförfattare

Snuvan, snuvan, så kom den då till sist. Som om den där feberdagen förra veckan var en tralier för vad som skulle komma. Hemma från jobbet med näsdukar och böcker.

Läser för många böcker på samma gång nu utan att riktigt veta vad jag vill läsa. Har börjat på den sjätte Knausen, den lär ju ta sin tid. Jag tycker om den hittills men är samtidigt lite ovillig till att gå in i den där febrigheten som brukar medfölja när jag läser hans böcker. Han kryper upp innanför pannloben och installerar sig helt fräckt där och det är inte alltid bra. Som text är det bra, för mig personligen som redan överanalyserar allt är det inte nödvändigtvis bra. 

Sen har jag också börjat på husgudinnan Siri Hustvedts The Blazing World. Men jag tror att jag kanske borde spara den. För jag känner mig för trött för hennes resonemang, och jag vill läsa den på riktigt och inte bara ögna genom texten. Det är kanske en semesterbok. 

Om jag ska vara helt ärlig vill jag bara läsa Tove Jansson. Och jag äger inte en enda Muminbok. Däremot läste jag precis Sommarboken som jag - förbered er för en chock - inte hade läst innan. Det hade bara inte blivit av. Den var naturligtvis alldeles underbart vis, sorglig och vacker. Total igenkänning i så många betraktelser. Därför, Tove Jansson. Hon är min tröstförfattare. Som jag läser när jag känner mig stressad eller ledsen. Att läsa henne är som att någon stoppar om en när man ligger i sängen och känner sig lite ynklig, stryker en över pannan och säger "såja, såja". 

Har ni någon tröstförfattare/tröstbok?

En parentetisk replik...

... som lyder: att ingen nämner Edith Södergran?

Detta med anledning av diskussionerna kring texten i Kents nya singel.

Det stör mig lite.

Edit: det vill säga "Vierge moderne" om någon blev tveksam

En bok värd hypen

Så läste jag den äntligen, den bok som nog har hypats mest bland mina kollegor, Chimamanda Ngozi Adichies senaste roman Americanah. Jag har inte läst Half of a Yellow Sun även om jag har haft på känn att jag skulle tycka om den, så för mig var Adichie en helt ny bekantskap. Det var en bok som växte och växte ju mer jag läste, jag var inte såld från första sidan och var inte överförtjust i bakgrundshistorierna om huvudpersonerna Ifemelus och Obinzes uppväxt (samtidigt som det var absolut relevant information), men så snart själva berättelsen om Ifemelus flytt till Amerika kom igång så kunde jag inte sluta läsa.

Americanah är en otroligt mångsidig roman. Det är en identitetsjakt och en kärlekshistoria (något som kanske ibland är samma sak?), det är ett kaleidoskop av hur rasism och fördomsfullhet kan ta sig i uttryck, det är en berättelse om viljan att mötas och oviljan att faktiskt se den man möter. Det är om språk: akademiskt språk versus vardagligt tal, dialekter och uttal, amerikanska och nigerianska uttryck, makt och status. Kroppen som kodas på olika sätt beroende på vilken kultur man ingår i. 

Det är en bok som på ett plan har en väldigt tydlig berättelsebåge: Ifemelu och Obinze blir tillsammans när de är unga och fortfarande bor hemma i Lagos, sen blir det oroligheter i landet och Ifemelu flyttar till Amerika för att studera medan Obinze bestämmer sig för att följa efter så fort han kan. Men det blir inte så och deras vägar går isär, de lever sina egna liv men kan inte riktigt släppa minnet av varandra. 

Det hela inleds med att Ifemelu precis har bestämt sig för att flytta tillbaka till Nigeria, och berättelsens geografiska utgångspunkt är en hårsalong i Philadelphia dit Ifemelu går för att fläta sitt hår inför resan. Där blir hon som en viloplats för en mängd identiteter hon själv är tvungen att förhålla sig till - som nigerian, som amerikaniserad nigerian, som "Non-American Black", som välutbildad, som hemvändare osv. osv. En spännande historia och ett imponerande romanbygge. Välskrivet och lättläst på samma gång, just the way I like it. 

Jag vet, jag säger det ofta men jag säger det igen: läs den!

Södermanland

Sjukan försvann, tack och lov, och det blev en helgresa. En dag i Stockholm och sen bort från stan, till Strängnäs närmare bestämt. Varför Strängnäs? Inte vet jag, men det verkade trevligt och det var det. 

Strängnäs

Här bodde vi, i den vita byggnaden precis under kvarnen, med utsikt över hamnen. Man kan tänka sig att här vimlar av folk sommartid, nu var det lugnt och skönt. Jag tycker om lågsäsong, gillar inte att trängas. Och vilket väder det var!

Kolla vilken snygg bokhylla som fanns i vårt rum. Dansktillverkad enligt vad jag kunde se. Så glad man blir av bokhyllor i hotellrum (eller okej, Bed&Breakfast-rum). Hittade både Hemingway och Milan Kundera.

Strängnäs var en väldigt bra stad att promenera i, det fanns gott om mysiga trähus och gamla sekelskiftesvillor och det kändes att det var ett litet samhälle och inte bara en turistort. Något som däremot enbart kändes som en turistort var Mariefred som vi också åkte till, jag hade fått höra från två olika håll att vi minsann borde åka dit istället för till Strängnäs. Hm. Visst, Gripsholms slott var ganska intressant, men förutom det var det typ två pyttesmå gator, ett litet torg och en massa tråkiga villaområden. 

Gripsholms slott

Det fanns helt enkelt inte särskilt mycket att se. Grafikens hus som är en konsthall för grafik råkade ha omhängning precis när vi var där, så inte heller det blev någon större succé även om det lilla vi kunde se var väldigt intressant. 

Med andra ord: åk till Strängnäs istället. 

Nu känns det som om jag har varit ledig i en vecka, väldigt välbehövt. Att åka iväg utan några egentliga planer, att promenera runt utan att ha något egentligt mål. Och så kommer våren i samma veva, med snödropp som blommar i rabatterna och solen som plötsligt värmer och det känns som om man plötsligt kan börja leva igen. 

Regression

Det är inte bara Malin som drömmer konstigheter. Igår lyckades jag sova en timme i ett försök att mota bort febern. Jag är väl medveten om att det alltid sker någon form av regression när jag är sjuk, jag tycker så synd om mig själv och blir alltid väldigt glad när mamma har fått nys om minsta lilla stegring och ringer för att höra hur jag mår.

I min stegringssömn drömde jag hursomhelst att vi hade fått in nya pysselböcker till jobbet, såna där med klistermärken ni vet, och det nya var Spindelmannenpysselböcker i retrostil. Och inte nog med det, när man öppnade boken spelades "Radio Ga Ga" med Queen.

Gissa om jag var besviken när jag vaknade. 

Det bästa just nu

Det bästa just nu är att solen skiner ibland, att det blir ljusare, att det nästan är ljust när jag börjar jobba kontorstid och att jag kan ana den där tiden då jag blir tvungen att mörklägga sovrumsfönstret då jag går och lägger mig tidigt. 

Det bästa just nu är att jag bara jobbar tre dagar den här veckan, tre kvällar dessutom så jag får sova länge om morgnarna vakna av mig själv klockan sju och äta frukost i lugn och ro. 

Det bästa just nu är att veckan är så kort för att det blir jobbaluns i Stockholm och totalt fyra dagar ledigt, längsta ledigheten jag har haft sen semestern i augusti.

Det bästa just nu är att inte bara jag utan också Cyklisten kommer upp till Stockholm och att vi ska flumma runt i dagarna tre och kanske förvånas lite över hur snabbt ett år kan gå.

Det bästa just nu är också detta:

(det kanske nästbästa just nu är resultatet av mitt letande på jobbet efter kompletteringsläsning till Stockholmsresan, "nån liten pocket på svenska som är lättläst och som inte tar så mycket plats" som slutade med att jag släpade hem Knausgårds över tusensidiga 6:a...)

En fet jävla edit: fick precis feber.

Raja

Gränser, rajat, Gränsen.

Raja av Riikka Pulkkinen, en bok jag köpte för snart ett år sen när jag var en sväng i Helsingfors. Köpte även en finsk deckare jag har glömt namnet på och Katja Kettus Kätilö. Nu ska här läsas på finska, var tanken.

Men deckaren var dålig.

Och Kätilö hade ett alldeles för svårt språk.

Raja stod därför kvar i hyllan, i nästan ett år. Jag blev nog lite uppgiven av mina misslyckade försök. Men nu har jag läst den. På bara några dagar. Jag tror inte att jag har läst en hel bok på finska sen jag gick i gymnasiet, det säger väl allt. För plötsligt var jag bara inne i berättelsen, redan efter en sida. Och kunde inte sluta. Så bra är Riikka Pulkkinen. Gränser, mellanrum. Det finns något gemensamt för hur jag tänker och hur hon skriver. Det är en fruktansvärt sorglig bok, men den får en inte att känna någon hopplöshet. Snarare tillförsikt. 

Jag skulle till och med sträcka mig så långt som att säga att hon är en av mina favoritförfattare just nu. 

Det ni.