Några hundra meter bort

Så har jag hämtat de sista sakerna från min förra lägenhet, tog ett varv och försökte känna efter om jag kände mig sentimental, men det kändes bara bra. Jag har trivts där, men lägenheten i sig var ganska underligt planerad med märkliga höjdskillnader mellan rummen och en lång korridor i mitten som svalde många kvadratmetrar. Sen har egentligen detta, kvadratmetrarna, varit det största problemet, lägenheten var hela tiden för stor för bara en person. Samtidigt inte helt ypperlig för delat boende. 

Hej då konstiga höjdskillnader

Nu bor jag på färre kvadratmetrar i en otroligt hemtrevlig lägenhet hemma hos min vän Linda. Vi lärde känna varandra i Åbo, året innan hon flyttade hit, men det var egentligen först när också jag flyttade till Göteborg som vi blev riktigt goda vänner. Det bästa med flytten är kanske att jag bara behövde röra på mig några hundra meter eftersom också hon bor i min del av stan, det är ganska skönt för en vanemänniska som mig. Nu tar det ganska exakt en minut mer att cykla till flygbussen, inte direkt något som rubbar mina dagliga vanor.

Idag är det varmt, och solen och värmen har fått gräset att slå ut i blom så mina ögon känns som grustag och jag nyser och nyser. Jag har börjat smaka på s-ordet, officiellt påstår jag att jag inte har börjat räkna ner ännu, men samtidigt tänker jag idag att det är mindre än en månad kvar. Sen blir det tåg ner i landet och upp i landet, och så förstås Fäboda. Det är så skönt att ha det framför sig. Jag vill inte bli en sån som lägger alla mina förhoppningar på semestern, men bara det att vara ledig i flera veckor i rad känns som världens lyx.

Hej då gamla badrummet, och hej mina solbrillor med

styrka som jag efter mer än tio års planering äntligen har

införskaffat.