måndag 13 februari 2017

Nästan bara hälften kvar

Kanske är det lite tidigt att ropa hej, men jag tycker faktiskt att det känns som om februari inte är en lika seg månad i år. Kan det verkligen stämma? Möjligen kan det ha att göra med att så mycket mer av det begynnande vårljuset kommer in här hemma uppe på kullen och gör att jag kan tänka mycket klarare. Eller att våren känns som om den kommer att bli bra, att jag trivs så himla bra på jobbet just nu, att det är så mycket kul som kommer att hända under sommaren (två bröllop!) och att jag har roliga saker inplanerade (Stockholmsbesök bl.a.) under våren. Kanske beror det på den här fina tjocka hunden och hans fina tjocka husse, två gamlingar jag brukar se ibland utanför mataffären och ibland på hemvägen när jag jobbar sena pass. Den ena långsammare än den andra.

 

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...