Söndag

Det känns lite som om varje inlägg borde börja med "nej, ingen bebis ännu", jag vet ju precis hur det är när någon man känner snart ska värpa sitt ägg (?), man vill liksom messa och fråga flera gånger om dagen men vet samtidigt att man inte borde störa och stressa. Jag tänker att det kanske blir ett septemberbarn ändå, men i får väl se.

En bra sak med denna väntan är i alla fall att det får mig att blogga. För något ska man göra med den här tiden som är som ett gummiband som spänns och spänns utan att man vet när det ska släppa eller gå av. 

Idag känns som en väldigt grå söndag, det känns både skönt och lite rastlöst. Hittills har jag ätit frukost, sovit en timme, börjat på ett 1000-bitarspussel samtidigt som jag lyssnade på Sara Danius sommarprat, skypat med syrran och ätit lunch. Och läst lite. Hittills i augusti har jag läst åtta böcker, jag har en trevlig bibbahög som jag betar av, det blir en del mitt-i-natten-läsning mellan mina hundraelva toalettbesök, ganska mysigt att ligga och läsa en stund medan världen sover. Just nu går jag upp och kissar typ varannan timme under natten, det är så klart lite irriterande, men med tanke på att jag inte har sovit en hel natt sen april (!) börjar jag bli ganska van. 

Vad mer då? Ja, nu gäller det bara att hitta på något att fördriva resten av dagen med...

Helt fine

Med en liten ändring i en låttext som i övrigt inte alls passar kan man ändå hitta några rader som säger så mycket.

Alltings deadline närmar sig
Oavsett vad, tills dess vill jag vara med dig
Ute på ett däck på Wasaline
Sjunka med dig skulle vara helt fine

(O A O A E vi förlorade, Markus Krunegård / Miriam Bryant)

Att fylla dagarna

Måste ändå vara bästa timingen att skicka sin mobil på reparation precis samtidigt som man väntar på att börja föda barn? Har fått låna en mobil av min svärfar, så kan fortfarande ringa och messa och surfa, men den har så litet lagringsutrymme att det inte går att ladda ner några appar. Jepp, jag kunde kanske ha väntat några veckor till, men samtidigt vet jag att det inte hade blivit gjort då. Jag får väl ladda batteriet till min digikamera (när använde någon det ordet senast?) helt enkelt. 

Idag är en något planlös dag. Det är lätt att bli passiv och isolerad i lägenheten i och med att varken jag eller Cyklisten har jobb att fylla dagarna med, vilket också innebär att vi försöker hålla lite i pengarna, annars hade det varit lätt att bara gå ut och äta eller gå på bio eller något liknande. Vi försöker boka in någon form av program varje dag, igår var det att cykla till ett loppis och besöka svärföräldrarna. Men på dagens lista står endast "handla mat" och "Nina fixa telefon".  

Jag inser att jag säkert kommer att se tillbaka på den här tiden med längtan sen när dagarna fylls av skrik och blöjbyten, men det är liksom inte till någon jättestor hjälp just nu. 

Gravidlistan

Så här de sista skälvande dagarna av graviditeten tänker jag att det kanske kan vara kul för någon (kanske mig själv?) att få en liten sammanfattning. Också ett bra sätt att få igång bloggandet, plus att jag vet hur jag själv har dammsugit internet på gravidinfo. Med andra ord, här är min gravidlista.

När fick du veta att du var gravid?

Ungefär en vecka innan julafton, mitt i den mest hektiska julhandeln. Det var faktiskt skönt att det var så mycket annat som hände, för det gjorde att jag inte blev helt tokig av det knäppa i vetskapen om graviditeten, jag jobbade på som en dåre och sen när jag cyklade hem kom jag på att jag var gravid och blev alldeles fnittrig och glad.

Gravid cyklist i mitten av april, v.26

När berättade ni för omgivningen? 

Eftersom vi skulle på en nyårsfest hos Hanna där alla skulle ha med sig varsin drink var jag lite tvungen att berätta för henne, det hade varit så konstigt annars. Men min storasyster fick veta först av alla (förutom Cyklisten då, hehe). Våra föräldrar berättade vi för i början av februari ungefär, och sen tror jag att det var ganska klassiskt så där runt vecka 12 nånting. Det var väldigt kul att berätta för alla vänner, det är trots allt sällan man överhuvudtaget har några nyheter att komma med nu för tiden.

När är det dags?

Officiellt (eller vad man nu ska säga) i övermorgon, men det känns inte riktigt som om det kommer att kicka igång så pass tills dess. Men i princip är det dags när som helst!

Har du oroat dig mycket under graviditeten?

Det kan jag inte påstå. Oroligast tror jag att jag var innan rutinultraljudet, av någon anledning hade jag fått för mig att jag minsann skulle få en jättestor mage (var får man allt ifrån?) och när det knappt syntes och veckorna gick blev jag ganska nojig över att jag hade hittat på hela grejen. En gång tyckte jag att bebisen slutade röra på sig och då hann jag bli jätterädd, men det gick som tur över väldigt fort när den började sprattla igen.Förutom det har jag känt mig väldigt lugn faktiskt.

Inte helt lätt att komma upp när man har lagt sig på rygg...

Hur har du mått?

Det är ju det konstigaste, att jag har mått så bra. Jag tror på riktigt inte att jag har varit så här balanserad i mitt humör förr, jag lider annars rätt mycket av pms men nu är det som om hormonbalansen har stabiliserats helt. Så jag fasar lite för hur det kommer att bli när graviditeten är över... Visst har det dykt upp några lustiga hormonpeakar, som när jag blev jätteledsen när vi flyttade för att jag kände mig exkluderad ur packandet (???) till exempel. Haha. Men de gångerna kan jag ändå räkna på en hand. 

Fysiskt har jag också mått bra. Jag var inte särskilt illamående i början, däremot extremt trött och hungrig HELA tiden. Mot slutet innan jag blev ledig från jobbet var det ganska tungt, jag inser nu i efterhand att ett jobb där man står, klättrar på stegar, lyfter saker och böjer sig ner typ femtio gånger om dagen inte är det mest ultimata man kan syssla med. Jag hade ganska mycket sammandragningar då vilket jag inte tänkte på så mycket men som jag nu kan se att definitivt hängde ihop med jobbet. I övrigt har jag cyklat hela tiden, joggade ungefär fram till vecka 20. Nu funkar det fortfarande både att cykla och promenera, med skillnaden att det går låååångsamt och att jag blir ganska trött efteråt.

Har ni tagit reda på barnets kön?

Nej, det har vi inte. Det gör mig detsamma hur andra gör, av någon anledning tyckte vi båda att vi ville bli överraskade. Jag har alltid gillat att fundera på namn, så det har också varit roligt tycker jag, att få tänka ut både pojk- och flicknamn. Jag har heller ingen "känsla" av att det skulle vara det ena eller det andra, och att det inte spelar någon roll är väl ganska överflödigt att säga men jag säger det ändå. 

Gillar du att vara gravid?

Alltså, ja faktiskt! I och med att jag har mått så bra så klart. Sen finns det väl också någon del av mig som inte direkt lider av att få så mycket uppmärksamhet från alla håll, haha. Man är väl bara människa. 

V. 38, trodde nog att jag skulle vara typ dubbelt så stor

Hur tänker du kring förlossning?

Just nu är jag mest nyfiken och känner mig ganska redo för att möta nånting som jag inte har någon aning om hur det kommer att kännas och vara. Jag är väldigt glad över att vi flyttade till Umeå eftersom man här inte kan bli hänvisad till något annat sjukhus. Vi bor dessutom bara en dryg kilometer från förlossningen, så det känns också tryggt att stanna hemma så länge som möjligt eftersom det i princip är på promenadavstånd (även om jag betvivlar att vi promenerar dit sen när det väl kommer igång). I övrigt inbillar jag mig att jag är ganska öppen för att det kan bli precis hur som helst, även om jag så klart försöker tänka positivt och hoppas på att det inte ska bli några komplikationer.

 

Söndag

Idag fick jag grepp om dagen vilket inte alltid är fallet just nu. Jag och Cyklisten gick en långpromenad i skogen efter att vi hade ätit frukost och sen bakade jag bröd, ikväll ska vi gå på bio (vilket vi nästan aldrig gör). Jag har dock taktiskt nog valt plats närmast gången så jag ska kunna smyga på toa utan att störa hela salongen... 

Det känns som om det håller på att slå om till höst nu även om det fortfarande är tjugo grader ute, luften är mycket klarare och det blåser väldigt hårt. I år tycker jag inte ens att det är vemodigt, sommaren har varit så otroligt fin (och jobbig pga hettan) att jag verkligen inte kan tycka något annat än att det är okej att det blir höst. 

Men väldigt konstigt att inte alls ha några begrepp om vad hösten kommer att innebära.

Snart men inte än

Oj, vad konstigt att vara här. Inte i Umeå alltså, men på bloggen. Jag har knappt rört en dator under sommaren, och kan inte ens minnas att jag skrev det förra inlägget. Så vad har hänt sen sist?

Vi har varit lite på fläng och haft semesterkänsla, men också lunkat runt här hemma och inte haft semesterkänsla alls. Det är verkligen en extremt underlig period det här, att inte ha någon vardag, inte jobb, inget riktigt socialt sammanhang ännu plus att dessutom vänta på en bebis. 

Det är väldigt kul och spännande så klart, men jag tror nog att vi kommer att tänka tillbaka på den här tiden som en märklig fas i livet. Det känns lite som att stå i ett startblock och vänta på startskottet som kan komma inatt eller om tre veckor.

Men jag mår väldigt bra så jag lider inte egentligen av bebisväntandet, förutom att jag är väldigt otålig då så klart. Jag är dessutom betydligt rörligare än vad jag hade trott att jag skulle vara, och cyklar t.ex. utan större problem, kan promenera och vara någorlunda aktiv. Hade jag varit tvungen att ligga stilla dessa veckor hade jag däremot säkert blivit knäpp, lider med alla som tvingas avsluta graviditeten på det sättet. 

Det gäller bara att försöka planera in någonting varje dag så man inte blir sittandes i soffan hela dagen. Idag har vi promenerat till biblioteket och ikväll tror jag att jag ska testa husets bastu (!) som ingen verkar använda.