Jag mailar bibliotekschefer och skriver ut policydokument, försöker förbereda mig för handledning om en timme trots att jag egentligen inte har något att förbereda. Helgen var fin dagtid, lite jobbig kvällstid. Någon har kommit på att det går att be om "mera vatten" sjuttioelva gånger när det är sovdags, och vi har blivit väckta av grannar som har haft vappfest. Det gick så långt att jag traskade över till dem och bad dem avsluta sin fest. Så kan det bli. Men är klockan ett och ens barn redan har vaknat två gånger skräckslagen och förvirrad tycker jag att det är befogat.
Idag börjar vårens sista kursmoment. Det är så underligt att det sociala som jag äntligen fick in i vardagen igen bara ska rinna ut i sanden så här. Inget avslut, ingenting. Och stor osäkerhet om universitetet kommer att ha öppen undervisning i höst.
Igår promenerade jag i skogen och andades, kom hem och gjorde inlagd morot. Dammsög och torkade golvet. Det låter harmoniskt men var ångesthantering. Cyklisten förstod att jag behövde utrymme och tog med sig Lillcyklisten på utflykter både på för- och eftermiddagen. Idag känns det bättre, men övergången från helg till vardag är alltid knepig. Det är inte den som genererar ångest dock, och inte är det heller alltid man vet vad det är. Men skogen, den hjälper för det mesta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar