Det är så lätt att underskatta hur trögt det kan gå att komma igång. Just idag har jag en bra dag och känner att jag kanske, kanske, kan klara det här. Igår hade jag ett totalt sammanbrott och allt kändes övermäktigt. Kanske behövde jag bara få ur mig all frustration för att kunna gå vidare.
Nu har vi sökt förskoleplats i Göteborg. Beroende på hur det går kanske jag får några veckor ensam med två barn och utan förskola, vi får se.
Det här är en fredagsrapport, jag märker det. En uppradning av det jag har gjort, inte så mycket av vad jag har tänkt.
Vi kollar på det här istället. Lillcyklisten som efter idogt jagande lyckas få kattungen som bor granne med hans farmor och farfar att närma sig honom försiktigt, och efter ett tag, stryka sig mot hans ben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar