lördag 6 mars 2010

Brittisk musikjournalistik

Brittisk musikjournalistik är inte riktigt av denna världen. Hela hösten har exempelvis den 23-åriga Ellie Goulding hypats som Storbritanniens nästa Florence/Laura Marling/La Roux etc. och genast när hennes debutskiva Lights släpps så sågas hon totalt av The Guardians Alexis Petridis. I fallet Ellie Goulding håller jag i och för sig med, jag förstår inte hypen överhuvudtaget. Men - vad jag undrar är vad poängen är med att först hylla någon till skyarna bara för att sedan slita ner dem så fort det blir möjligt? Folk tycker så mycket om att se stjärnor falla att stjärnorna ibland också måste skapas för att det alls ska bli någon underhållning. Eventuellt är det här en avspegling av den extrema paparazzikultur som förekommer i Storbritannien. Jag har inte ens orkat försöka engagera mig i vem det är man borde veta någonting om. Jag njuter istället av att känna igen vackra människor som musikern och låtskrivaren Johnny Flynn som en gång korsade min gata när jag promenerar hem från matbutiken.

PS. Den som trots allt gillar att läsa sågningar bör läsa Petridis recension. Den är riktigt elak. Och ja, också riktigt underhållande.

Inga kommentarer:

Iskall vår

Det finns inte så mycket att säga om februari, det var en månad som gick fort, den var bättre än januari (krävs iofs inte mycket för att lyc...