Jag är bra på att intensiv-göra allt möjligt. Intensiv-läsa, intensiv-skriva, intensiv-äta. Men jag är minst lika bra på att intensiv-undvika eller låta bli saker. Ofta sånt som tidigare kan ha varit en stor del av mitt liv. För x antal år sen var tecknande min stora passion och jag tecknade så gott som varje dag, läste böcker om hur man ritar porträtt och hade rummet full med pennor, tuber och oljor. Sen hände något och nu tecknar jag nästan aldrig. Trots att jag vet att jag kan och att jag tycker att det är roligt.
Idag är det Prosas årsfest. Och det är ganska konstigt att jag inte är där med tanke på att mina tre senaste år mer eller mindre har roterat kring denna fina förening. Visst, jag är i London och festen är i Åbo och så mycket extrapengar har jag ändå inte, men det känns ändå lite konstigt. Att något som har upptagit en så stor del av ens vakna tid plötsligt inte alls är en del av ens vardag. Med Prosa har jag bl.a. varit med om följande: satt ihop en skönlitterär antologi, ordnat världens bästa julfestprogram, gjort en "Mina studiekompisar"-bok, rest till London, fotograferat andra prosaiter genom diverse råvaror (t.ex. sallad och salta kex), uppträtt med en talkörsversion av en Runebergdikt, skrivit en pjäs, lärt mig hur en förening kan/bör/inte bör fungera, gett ut vapptidningen Errores St:ae Valpurgis men framför allt, lärt känna världens finaste människor.
Så jag vill verkligen säga: ett stort grattis till en av världens finaste studentföreningar som fyller trettiofem år i år, utan Prosa skulle inte min studietid ha varit värt ett äppelskrott.
Idag är det Prosas årsfest. Och det är ganska konstigt att jag inte är där med tanke på att mina tre senaste år mer eller mindre har roterat kring denna fina förening. Visst, jag är i London och festen är i Åbo och så mycket extrapengar har jag ändå inte, men det känns ändå lite konstigt. Att något som har upptagit en så stor del av ens vakna tid plötsligt inte alls är en del av ens vardag. Med Prosa har jag bl.a. varit med om följande: satt ihop en skönlitterär antologi, ordnat världens bästa julfestprogram, gjort en "Mina studiekompisar"-bok, rest till London, fotograferat andra prosaiter genom diverse råvaror (t.ex. sallad och salta kex), uppträtt med en talkörsversion av en Runebergdikt, skrivit en pjäs, lärt mig hur en förening kan/bör/inte bör fungera, gett ut vapptidningen Errores St:ae Valpurgis men framför allt, lärt känna världens finaste människor.
Så jag vill verkligen säga: ett stort grattis till en av världens finaste studentföreningar som fyller trettiofem år i år, utan Prosa skulle inte min studietid ha varit värt ett äppelskrott.
2 kommentarer:
Nu blir jag nostalgisk igen, J höll ett tal som lite påminner om det du skriver men du har räknat upp fler fina grejer. Åh, julfestprogrammet! Åh, kålhuvudsfotograferingen!
Synd att du inte var med förutom i tankarna och genom SMS! :)
Midnatt R... jaaa, those were the days.
Skicka en kommentar