Det skrivs så att fingrarna blöder för tillfället så det kommer möjligen att vara lite tyst här framöver. Det är en konstig känsla att närma sig slutet på gradun, det måste jag verkligen säga. Fast jag tror inte att jag vågar dra någon lättnadens suck innan allting är klart på riktigt, och det kommer det inte att vara förrän i höst. Men det är faktiskt ganska kul och trevligt att kunna ta tag i handledarnas konstruktiva kritik medan jag faktiskt har tid och lust att bemöta den. Jag kan tänka mig att jag liksom inte kommer att bry mig lika mycket sen när det faktiskt gäller.
Och jag ser framför mig hur jag förvandlas till ett sånt där "jag vill bara bli färdig"-monster som jag har träffat på ganska många gånger. De är oundvikliga, jag vet, men jag tycker inte om dem. Kanske mest för att de plötsligt får flera år av studier att verka så... ointressanta. Som om allt bara handlade om det där pappret med den där påklistrade pappersblomman.
Men jag antar att också jag kommer att förvandlas. Så lämpligt då att min kandidatavhandling handlade om monster, då kan jag åtminstone se på min egen monstrositet ur ett akademiskt perspektiv.
4 kommentarer:
Känner mig träffad, men jag tror inte jag fått min gradu klar om det inte varit för den där jag-vill-bara-bli-klar-inställningen. Å andra sidan kanske det hade varit vettigare att prioritera annorlunda. Hoppas du klarar dig undan studietröttheten, men du verkar ju vara rätt immun mot sådant.
Jag tror faktiskt att det är oundvikligt att få den känslan oberoende av hur immun man tycker sig vara. Egentligen handlar det väl om att man så gärna vill se något slags resultat av alla år av slit vilket är helt befogat. Det jag skulle vilja undvika är bara den där känslan av att vilja bli av med allting. Den får gärna hålla sig borta!
Har jag varit sådan? Jag tycker nog att det har känts lite så mellan varven ;) Jag tänker även som du, det är inte helt klart förrän i augusti (för hoppningsvis ;))
Nej det tycker jag väl inte, jag ser en klar skillnad mellan "jag vill bli färdig med uppsatsen"-monstren (den grupp jag numera också tillhör) och "jag vill bara bli färdig"-monstren. Skillnaden kanske verkar subtil, men den gör desso större skillnad.
Skicka en kommentar