Detta är vad jag såg

Såg just på ett Kobra-avsnitt som handlade om plast och blev plötsligt nästan paranoid av tanken på hur mycket plast jag omges av utan att vara medveten om det. Försök att gå omkring i en timme utan att röra vid något som innehåller plast. Det är nästan omöjligt. 

Såg ut genom fönstret och undrade om de som ligger och solar ute på den upphöjda lilla gräsplätten som utgör min ghetto-innergård tycker om att vara omringade av fönster. Undrade också var den gamla spinkiga farbrorn med prassliga blåa byxor och bar överkropp kom ifrån. Han kanske är släkt med den tjocka farbrorn med pyttesmå orangea kalsonger som brukar sola tillsammans med sin hund utanför Humanisten.

Såg på min telefon och konstaterade att det gäller att inte fastna i ensamhetsfällan de helger då alla vänner antingen jobbar eller är på språng, alternativt så fast i kategorin bekanta att det skulle vara konstigt att höra av sig till dem. Det är en sak att trivas på egen hand och en annan att helt enkelt ha tråkigt.

Såg vad jag skrev igår och kom fram till att den bästa lösningen på dagens problem nog är att ta min utprintade gradu och min bok (Ingrid Betancourts Även tystnaden har ett slut som får mig att drömma att jag är på rymmen varje natt), köpa en glass och gå och sätta mig i en park.