onsdag 5 oktober 2011

Råttan

Man skulle kunna tycka att en dag som slutar med att man ser en död råtta på hemvägen inte kan ha varit annat än hemsk. Tänk bara. En råtta! Där låg den med tassarna i vädret. Till min förvåning var den inte ens äcklig. Bara fascinerande. Inget blod, inget kladd. 

Hursomhelst, så nej, det har inte varit en hemsk dag. Det har varit en dag med förvisso mindre sprittande läsning men också ett fullproppat seminarium om självbiografiskt skrivande. Herregud vad mycket människor. Som en rockkonsert för litteraturnördar. Kanske inte så konstigt med tanke på att paneldeltagarna var Birgitta Stenberg, Ann Heberlein och Kjell Espmark. En cool 79-åring som skriver om sex, en jäkligt skärpt teolog och en ledamot för Svenska Akademien. Närmare Nobelpriset än så lär jag inte komma. Och om jag hade vågat gå fram och skaka hand med honom på efterminglet som jag trugade in mig på skulle jag ha kunnat skryta med att jag nu är endast är en handskakning (visst blir det så?) away från både Julia Kristeva och Jacques Derrida. 

Uuuuuh.

Jag hör hur ni drar efter andan. Tillåt mig upprepa: om jag hade vågat.

Dessutom... dessutom. Så kom det ett gradurelaterat mail som gjorde mig omåttligt glad. Kanske är det alla de här orsakerna som gjorde att jag tyckte att den döda råttan var söt. Det är möjligt. Man tar vad man får.

4 kommentarer:

Jessica sa...

Jee för gradumail!

Haha, jag ska också gå på ett seminarium om självbiografiskt skrivande, men med Peppe, Merete och Sara Junger...nånting, LittSkaparen som nyss debuterade. Fast vem vet, kanske blivande Nobelpristagare ;)

Nina sa...

Lustigt! Berätta vad som diskuterades sen när du har varit där, skulle vara intressant att jämföra.

Anna sa...

Råttans söthet! Gillar resonemanget.
Och oj vitsi vilket högklassigt seminarium det där lät som!

Nina sa...

Oj, märkte inte din kommentar Anna! Jo, det var ett sjukt spännande seminarium, blev så glad över att det var så mycket folk att de blev tvungna att byta till ett större auditorium. Min artikel om seminariet kan du f.ö. läsa här om du har lust:

http://ninaothman.blogspot.com/2011/10/sjalvbiografiska-lognare.html

Iskall vår

Det finns inte så mycket att säga om februari, det var en månad som gick fort, den var bättre än januari (krävs iofs inte mycket för att lyc...