Pudelns kärna

FAUST. Still, pudel, ränn ej fram och tillbaka!
   Vad har du vid tröskeln att vädra på?
   Min bästa kudde vill jag försaka,
   kom, lägg dig på den i spiselns vrå!

Som någon kanske har noterat står det "bokcirkelläsning" framför en av böckerna jag har listat här i högra spalten. För första gången i mitt liv är jag alltså med i en sådan, en nystartad bokcirkel där vi ska läsa klassiker av olika slag. Den första i raden är Goethes drama Faust som visade sig vara förvånansvärt rolig att läsa. Det här med att läsa böcker på vers är inte direkt min favoritsyssla, men Faust är (som citatet ovan antyder) en riktigt rolig text. Den svenska översättningen är gjord av Viktor Rydberg och mitt lånade exemplar har dessutom illustrationer av August von Kreling. 

Och pudelns kärna, ja. Det är härifrån uttrycket kommer. I det här fallet är pudelns kärna djävulen, Mefistofeles har förvandlat sig till en pudel för att kunna ta sig in i Fausts studerkammare (ja, så heter hans rum). Här är Faust förvånad över att pudeln plötsligt växer och blir jättestor:

FAUST. [...] Akta dig du monster,

   för den största av mina konster!

(Vid Fausts ord skingras dimman, och Mefistofeles, klädd som vandrande skolast, framträder ur spiselvrån.)

MEFISTOFELES. Men varför sådant larm? Till tjänst står jag ju gärna!

FAUST. Det var således pudelns kärna! 

   En vandrande skolast! Jag måste skratta gott.

MEFISTOFELES. Jag hälsar er, bland lärde män en strjärna!

   Av er har jag ett duktigt svettband fått.

Innebörden av det där svettbandet kan jag inte säga att jag riktigt begriper, men ni måste väl hålla med om att det är en ganska lustig text. Det ska bli kul att bokcirkla. Mitt eget klassikerförslag är Knut Hamsuns Svält. Jag återkommer när vi har haft vår första träff.