Idag var Göteborg helt vitt. Inbäddat i tjock dimma, en massa försenade flyg. Att åka flygbuss vid fyratiden i morse var att långsamt vakna i ett hav av bomull.
 |
| Daniel Danger (Klicka för bildkälla) |
Trettio sidor kvar i Patrick Rothfuss The Name of the Wind och jag tycker redan synd om den nästa bok jag kommer att läsa för det kommer oundvikligen att bli en mellanbok. Så många fina saker jag kunde citera från Rothfuss böcker, många sanningar som är banala men samtidigt skildrade på ett sätt som gör dem alldeles verkliga, även om allt utspelar sig i en fantasyvärld. Sometimes leaving is the only thing you can do. Meningar man hade skrivit av och hängt upp på väggen om man hade varit femton, och om man hade varit femton hade man blivit ännu mer besatt och säkert gjort fanart och jag vet inte vad. Det är säkert Rothfuss berättelser som spökar i mina drömmar, drömmar som är så knäppa att jag bara skrattar när jag vaknar (och sedan glömmer).
Men som en vis man en gång sade: Of course it is happening inside your head [...] but why on earth should that mean that it is not real?
2 kommentarer:
Pe... alltså, ser framemot mitt Adlibrispaket som borde anlända denna vecka, där gömmer sig nämligen första Rothfuss och "Tell the Wolves I'm Home" och ytterligare en bok som jag för mitt liv inte kan komma på just nu. Blir som julafton då ;)
Lite kuriosa: Rothfuss har en son (tror jag?) som heter Oot. Ringer det några klockor?
Skicka en kommentar