Gitarrlängtan

Idag har jag druckit sjuka mängder kaffe och fixat på lite smått och gott, som vanligt med Hanna som också brukar ha lediga onsdagar. Det var otroligt välbehövt, igår slog nämligen min februariangst till. Rätt sent måste jag medge eftersom det byter månad redan nästa vecka, och jag gillar inte att klaga, men jag tycker verkligen att det räcker med vinter nu. Man är så blek att man nästan är genomskinlig och världen är ful som stryk. Nåväl. Även om hela dagen var både effektiv och avslappnande på samma gång var definitivt detta det allra, allra bästa:

Hanna har tagit bilden, kolla här för flera.

Min gitarrabstinens blev inte direkt bättre av att jag såg The Tallest Man on Earth plinka på med sina flinka trubadurfingrar, så idag släpade jag med mig Hanna till en musikaffär för att testa gitarrer. Fy fasiken alltså. Vad jag saknar att ha en gitarr. Här på bilden ovan kände jag mig lite som en wannabe-Jewel (Martina, you know what I'm talking about) och den blå gitarren var lite för stor för mig, men oj oj oj vad köpsugen jag blev. Sen tyckte en gubbe att jag skulle testa en minigitarr som hade en helt underbart varm klang, den var helt perfekt storlek för mig dessutom. Fast den kostade typ 500 euro. 

Jag kan ju i alla fall ta och besöka musikaffären lite oftare.