Märkligt med besvikelsen som vibrerar i luften nu, som en massa ouppfyllda löften (vems?) som flyger förbi. Värmen som inte är, planerna på planerna som inte vågar tänkas. Kanske är det för att jag inte har semester än, kanske är det för att jag är van vid svala junimånader i Österbotten, men än så länge tycker jag att det går an.
Fast jag kan ändå förstå känslan och jag delar den förstås om jag riktigt tänker efter. Hur man efter många mörka månader har längtat efter ljuset, när man i kyligaste februari har krupit ner och frusit under filten och tänkt belönande tankar om sommarvärmen. Att allt detta skulle ha varit förgäves?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar