måndag 15 juni 2015

Nästan ett eget rum på rim

Kanske är det först nu, en månad senare, när alla våra ägodelar är samlade i samma utrymme, som vi har flyttat ihop på riktigt, jag och Cyklisten. Man kan försöka rationalisera, slänga här, rensa ut där, men det är svårt att låtsas som om en etta är tillräckligt stor för två personer. Samtidigt är det ett lyxproblem, många bor trängre än så, otryggare än så, med svarta kontrakt, utan kontrakt, i någons soffa. 

Och det finns också  kreativa utmaningar med små utrymmen. Så här kan man lösa problemet med att bara ha ett rum att vistas i men behov av att vara ifred. Min lilla kontorsvrå inkorporerad i bokhyllan. Som står i köket. Bredvid Cyklistens cykel som hänger på väggen. En halvmeter ifrån matbordet. 

Men ändå! Min lilla vrå! 


Det kom ett brev idag också, adresserat till "Fam Cyklistsson Othman". Är det så? Blir man en familj när man flyttar ihop?

4 kommentarer:

Jessica sa...

Ser mysigt ut!

Det är intressant med familjegreppet, i första hand menar jag nog min födelsefamilj om jag använder det ordet, samtidigt som J naturligtvis också hör till de människor jag skulle kalla familj. Kanske skulle jag tycka att "familj" känns mer naturligt om vi skulle ha barn - samtidigt som jag absolut inte tycker att det är ett "krav" för att andra ska få kalla sig familj. Varsågod för incoherent rambling!

Nina sa...

Jag håller med om att jag också tänker på mina föräldrar och syskon när jag tänker familj. Men jag tycker också om tanken på att ens familj är dem man omger sig med, dvs. både eventuell partner och vänner. Det är väl inte så konstigt att tänka familj = föräldrar+barn med tanke på att det är så man själv har definierat familj under sin uppväxt.

Martina M-M sa...

det ser supermysigt ut!
ang. familj. jag inser att jag automatiskt tänker att en familj består av fler än två, men att det inte nödvändigtvis behöver vara + barn. Det kan vara flera vuxna också. Men om man är två är man mer ett par än en familj. Fast man såklart också är en familj, på nåt sätt. jaja.

ps. åh nina, jag var på debutantsemi på biskops arnö tillsammans med sångerskan i (och grundaren av) FM Belfast!! och hon är världens bästa typ! tänkte sååå mycket på dig!

Nina sa...

Ja, kanske det är antalet som är grejen! Jag tänker mig att folk (par) som har ett husdjur tänker mer på sig själva som en familj än folk utan, haha.

Men vad fint, tänker mig att de alla måste vara jättegulliga. Åh, FM Belfast och åh London. <3