söndag 12 februari 2023

En ljus helg

Om någon (eller sannolikt samtliga) av grannarna hörde ljud från vår lägenhet nu ikväll trodde de säkert att jag var i färd med att skålla och/eller flå mitt barn. Vad gjorde jag? Jag försökte klippa hans hår i nacken. Han har ärvt mitt tjocka hår vilket är härligt, men med den energi han har blir det fort svettigt och obehagligt under mössan så jag försöker hålla det hyfsat kortklippt. Vet inte vad som hände, innan idag har det gått hur smidigt som helst att leka frissa men nu var det verkligen panik. Nåväl. Det lugnade ner sig småningom, jag får inspektera "frisyren" imorgon.

Annars har det har varit en så vårig helg, kall och lite fuktig, men ljus! På bilden ovan är klockan 17:08 och det är alltså inte ens mörkt? Man är ju en levande kliché, men jag har nog längtat extra mycket efter ljus den här vintern. Jag dras med en förkylning så vi har mest släpat oss runt här på höjden, som tur med några spontanträffar med grannar och besök i bokbussen så att den ömma modern har fått replikera på annat än "mamma du är bajs" och liknande utsagor.

Snödropp, lite sjukt ändå? Får balansera upp det med all hundbajs som kryper fram ur snödrivorna (skottpeng på er som inte plockar upp efter era hundar) och in under barnens skor. Namaste.

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...