Kollegor och bilister

Vi planerar ihop, jag och mina kollegor. Vi kommer så bra överens och kompletterar varandra så fint. Uteblir någon pga vab eller annat är det lätt för en annan att hoppa in. Idag hade vi ett långt möte med ett lite större gäng, det gick smidigt och bra och förhoppningsvis gick en del av all info in utan att gå ut igen direkt. Sen är man rätt så trött, jag tror jag gäspcyklade hela vägen till förskolan. 

Jag läste sedan att en cyklist hade blivit påkörd precis där jag brukar cykla, mitt i centrum på en sån idiotisk väg där jag bara hatar bilister och måste de köra i centrum när de bor typ i Vasastan?!? Med sina (pardon my French) jäkla k*kbilar som har kostat miljoner? Nåväl. Det kunde ha varit jag hinner man ju tänka mellan gäspningarna, ni vet hur man ibland nästan inte ser nåt för man gäspar så stort? Men i det här fallet var det en vårdslös bilist som glömde bort att det existerade andra människor. 

Nån kanske tror att jag har pms, då brukar föraktet mot patriarkatet slå till med sin stora näve, men idag var det faktiskt bara ett helt vanligt och vardagligt patriarkathat som gav sig tillkänna.

Var detta en passus? Vet inte riktigt vad kärnan är här, är det kollegorna och jobbet eller är det vägen hem från jobbet?

Helt klart är i varje fall (efter en natt då Minicyklistens "gosedjur", dvs. Plusplus, ramlade i golvet med en skräll kl.04:40 varefter jag inte tilläts somna om av redan nämnda minichef) att fredagsölen smakar extra gott ikväll. Och att det ligger tre god ostar i kylskåpet, ja men det är ju en bonus!