Jag fyller min papperskorg med näsdukar och undrar om det här är det kosmiska straffet för att jag har hittat en del kläder på rea de senaste veckorna.
För att få tiden att gå plöjer jag igenom den norska författaren Jan Kjaerstads roman Förföreren som inledningsvis verkade spännande men som nu mest handlar om huvudpersonens penis. Visst, det är humoristiskt skrivet men 550 sidor är väl att ta i en aning. Undrar verkligen hur diskussionen kommer att låta under måndagens seminarium. Förföreren är den första delen i en maffig trilogi om TV-personligheten Jonas Wergeland och det är en intressant bok såtillvida att den leker med konstruktionen av huvudpersonen på ett självmedvetet och ofta ironiserande sätt. Det är nog något jag kan uppskatta och jag har definitivt läst tråkigare böcker.
Det jag har funderat på under min läsning hittills är hur viktigt det är att läsaren tycker om huvudpersonen i en bok. För jag är inte helt säker på att det är meningen att man ska gilla Jonas Wergeland. Eller kanske snarare beskrivningen av honom. Berättaren beskriver så gått som alla händelser i hans (fiktiva) liv som monumentala och jag tolkar det som ett sätt att driva med biografier som är skrivna av författare som eventuellt tycker lite väl mycket om sina studieobjekt. Men jag undrar igen - i 550 sidor? Samt att det då alltså finns ytterligare två tegelstenar som handlar om samma karaktär.
Det är i alla fall något att tänka på, tycker du om huvudpersonen/personerna i dina favoritromaner?
För att få tiden att gå plöjer jag igenom den norska författaren Jan Kjaerstads roman Förföreren som inledningsvis verkade spännande men som nu mest handlar om huvudpersonens penis. Visst, det är humoristiskt skrivet men 550 sidor är väl att ta i en aning. Undrar verkligen hur diskussionen kommer att låta under måndagens seminarium. Förföreren är den första delen i en maffig trilogi om TV-personligheten Jonas Wergeland och det är en intressant bok såtillvida att den leker med konstruktionen av huvudpersonen på ett självmedvetet och ofta ironiserande sätt. Det är nog något jag kan uppskatta och jag har definitivt läst tråkigare böcker.
Det jag har funderat på under min läsning hittills är hur viktigt det är att läsaren tycker om huvudpersonen i en bok. För jag är inte helt säker på att det är meningen att man ska gilla Jonas Wergeland. Eller kanske snarare beskrivningen av honom. Berättaren beskriver så gått som alla händelser i hans (fiktiva) liv som monumentala och jag tolkar det som ett sätt att driva med biografier som är skrivna av författare som eventuellt tycker lite väl mycket om sina studieobjekt. Men jag undrar igen - i 550 sidor? Samt att det då alltså finns ytterligare två tegelstenar som handlar om samma karaktär.
Det är i alla fall något att tänka på, tycker du om huvudpersonen/personerna i dina favoritromaner?
2 kommentarer:
Ja, det måste vara orsaken till att jag avskyr Paolo Coelhos böcker, för jag gillar aldrig huvudpersonen och tycker att gubbjäveln själv lyser igenom alla berättelser med sitt flumm om liv, dör o sex.
Jag tänkte på samma sak när jag nostalgiskt tittade på The Bodyguard i julas. Jag älskar den filmen (av skäl jag inte har en aning om), men jag känner ingen sympati för huvudpersonen som spelas av Whitney Houston. Hon kunde lika gärna få bli mördad i min mening... Det är alltså något helt annant som gör filmen. Fast nu när jag börjar tänka på det är det säkert för att Kevin Costner är så manlig i den... Oj, där kom jag på mig själv.
Ja, Paulo Coelho kan slänga sig i väggen, baserat på de intervjuer jag har sett med honom så verkar han vara en arrogant gubbsjuk typ som av en händelse också kan skriva... enligt vissa. Jag tyckte alltid att hans "budskap" var så övertydligt i de böcker jag har läst av honom, man fick liksom inte utrymme att reflektera själv.
Skicka en kommentar