Antisocial backlash

Idag har läst om Naiv. Super. av Erlend Loe (1996) vilket fick mig att inse att jag definitivt inte var tillräckligt gammal för att förstå den när jag läste den som 15-åring. Inte för att den egentligen är en svår bok, men det är någonting med huvudpersonens naivt (naivistiskt?) skildrade identitetskris som jag inte förstod under min förra läsning. Jag minns nu bara att jag inte tyckte om boken och att jag tyckte att huvudpersonen var irriterande. Nu kan jag relatera till hans grubbel på många plan. Betyder det att mitt 15-åriga jag skulle tycka att mitt 23-åriga jag var irriterande? Antagligen. Men det skulle sannolikt gå båda vägarna.

Det blev inte så mycket upptäckande av Shoreditch bara inmundigande av underbar halloumi-wrap i The Breakfast Club samt kaffe i en vintage-klädbutik (!). Och jag var verkligen på väg ut ikväll men känner just nu att jag inte klarar av att vara bland människor. Kanske på grund av att gårdagskvällen var så otroligt fin (jag och Elin utvecklade sitt-dansandet till perfektion eftersom det inte var tillåtet att stiga upp och stå på läktaren), kanske för att en utekväll ikväll skulle betyda en hel del obekanta människor som jag inte har energi att vara trevlig mot. Så det blir hemmakväll. Trots förra veckans klagan. Men vid det här laget känner jag mig själv så väl att jag vet när jag bara är slö och när jag faktiskt inte vill vara bland folk. Det gör det så mycket enklare att fatta beslut.