Detta har hänt. Jag har lyckats krascha min dator och blivit ordentligt skraj men fixat den igen tack vare min kära datanombror. Jag har insett att streamingsidor nog inte heller är så bra. Jag har suttit hemma varje kväll hela veckan och snorat. Jag har läst ut Jan Kjaerstads Förföreren. Jag har blivit frisk. Jag har promenerat i Regent's Park med Oda. Jag har omorganiserat min essä x antal gånger så att den nu är oigenkännlig. Jag har lärt mig ett nytt ord som Oda och Paul har hittat på: scwarm (den känsla man kan få när man ser på ett gammalt par, en blandning av warm, sad och cute).
Detta har inte hänt. Jag har inte skrivit färdig min essä. Jag har inte skickat in min ansökan till studiefonden. Jag har inte möblerat om. Jag har inte tittat på mera konståkning eftersom streamingsidan kraschade min dator. Jag har inte fotograferat mer än fem bilder. Jag har inte sett på Mies vailla menneisyyttä. Jag har inte köpt ett par nya skor.
Men det verkar som om mina har-hänt är fler än mina har-inte-hänt. Reading Week får godkänt men inte så mycket mer än så. Snart kommer mina vänner tillbaka från Köln, Amsterdam och Barcelona och på fredag blir det Hot Chip. Tacka vet jag vardagen.
Detta har inte hänt. Jag har inte skrivit färdig min essä. Jag har inte skickat in min ansökan till studiefonden. Jag har inte möblerat om. Jag har inte tittat på mera konståkning eftersom streamingsidan kraschade min dator. Jag har inte fotograferat mer än fem bilder. Jag har inte sett på Mies vailla menneisyyttä. Jag har inte köpt ett par nya skor.
Men det verkar som om mina har-hänt är fler än mina har-inte-hänt. Reading Week får godkänt men inte så mycket mer än så. Snart kommer mina vänner tillbaka från Köln, Amsterdam och Barcelona och på fredag blir det Hot Chip. Tacka vet jag vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar