På väg hemåt på flygande fötter och jag är någonstans bakom British Library när jag undrar: hur ska jag göra för att landa? Den här gången kändes det mera på riktigt, en liten och intim sal och jag satt i raden längst fram. Innan det började blev jag vän med en engelsk dam i 80-års åldern som visade sig vara god vän med författaren Lisa Appignanesi som var kvällens intervjuare. "She looks a bit... you know, and she has the sweetest smile, but she has the sharpest mind!" Damen hade rätt, Lisa Appignanesi ställde otroligt intressanta frågor och det blev en diskussion om psykologi versus neurologi, om problemet med att olika forskningsfält vägrar samarbeta och se på människan som en helhet.
"And now, let's turn to the audience for some questions."
I första raden närmast den lilla scenen satt jag alltså, ett par meter från Siri som utstrålade en sån intelligens och som hade på sig ett par tuffa ormskinnsliknande skor som kanske till och med var ett par Louboutin. Bäst att inte tänka, tänkte jag och sträckte upp en blek skandinavisk arm, kanske i hopp om någon slags samhörighet eller sympati. Och jag ställde en fråga som inte blev lika rörig som förväntat, om eventuella samband mellan dikotomierna kropp-själ i vetenskapen och form-innehåll i litteraturen.
"It was a very good question!" sa Siri när jag fick min bok signerad och Åh, så säger du väl åt alla tänkte jag men kände mig nog ändå ganska modig och sen kunde jag ha väntat en stund och stått och lyssnat på vad hon sade åt alla andra men det kändes ändå bäst att gå och det gjorde jag, svävandes upp längs med Tottenham Court Road.
"And now, let's turn to the audience for some questions."
I första raden närmast den lilla scenen satt jag alltså, ett par meter från Siri som utstrålade en sån intelligens och som hade på sig ett par tuffa ormskinnsliknande skor som kanske till och med var ett par Louboutin. Bäst att inte tänka, tänkte jag och sträckte upp en blek skandinavisk arm, kanske i hopp om någon slags samhörighet eller sympati. Och jag ställde en fråga som inte blev lika rörig som förväntat, om eventuella samband mellan dikotomierna kropp-själ i vetenskapen och form-innehåll i litteraturen.
"It was a very good question!" sa Siri när jag fick min bok signerad och Åh, så säger du väl åt alla tänkte jag men kände mig nog ändå ganska modig och sen kunde jag ha väntat en stund och stått och lyssnat på vad hon sade åt alla andra men det kändes ändå bäst att gå och det gjorde jag, svävandes upp längs med Tottenham Court Road.
5 kommentarer:
Ar sa avis att jag ar alldeles gron utan att veta om det! Fast tror inte jag hade kunnat stalla en sa intelligent fraga som du gjorde, hade nog inte vagat fraga nagot overhuvudtaget for den delen.
Anywho, it must have been legen - wait for it - dary!
("Avundsjuk jag ar sa avundsjuk" ringer i oronen pa mig och kan for mitt liv inte komma pa vem som sjunger den. Tanker pa Ebba Gron men det ar bara for att ordet gront ar med...)
Nanne Gron ar det ju forstas! Huhaligen, varfor maste jag fa den schlagerblaskan pa skallen? Far forsoka mota ut den med lite politisk filosofi.
Fortsatt att svava pa ditt moln och njut av det sa lange det varar utan att bry dig om hur du ska ta dig ner. Livet har nere pa jorden ar inte lika bra som det kan verka dar ovanifran.
Grönvall kanske? Usch, hemsk låt att ha i huvudet. Det var nog en otroligt intressant kväll, jag ska hålla ögonen öppna för flera liknande tillfällen. Kan berätta mer sen när vi ses. =)
Känner igen mig här. Fast David istället för Siri...
Du är så bra Nina! PUSS!
Skicka en kommentar