Alla som någon gång har gått en kurs i filosofi kan säkert intyga att den manliga filosofistudenten gärna odlar skägg. Om mannen i fråga har dålig skäggväxt är det också möjligt att det försiggår något intressant uppe på hjässan i form av valfri "alternativ" frisyr (pippiflätor, dreads, grönt hår, rakad skalle... ). Ser man på filosofins historia är detta i och för sig föga förvånande:
 |
| Thomas Hobbes (1588-1679) satsade på att framhäva flinten |
 |
| Det gjorde också Arthur Schopenhauer (1788-1860) om än med mer fokus på det omkringväxande håret |
 |
| Friedrich Nietzsche (1844-1900) satsade som bekant på mustaschen. |
När jag nu har smugit omkring i vetenskapsteorins osaliga hallar har jag dock observerat något intressant. De män som läser vetenskapsteori satsar förvisso också på skäggväxt så där i allmänhet, men till skillnad från filosoferna ansar de sina skägg väl. Inga slafsiga goatees här inte!
Jag frågar mig naturligtvis först om detta har något att göra med Ockhams rakkniv innan jag grubblar vidare och sedan undrar om vetenskapsteorin möjligen är en mer avgränsad akademisk gren än filosofin och om en eventuellt spretig vetenskapsgren står i direkt korrelation med hår- och skäggtrimning.
Som så ofta händer inom filosofin kan tyvärr jag inte erbjuda några svar. Men kanske det här kunde vara något att skriva ytterligare en magisteruppsats om?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar