fredag 16 september 2011

Ibland vill man tillbaka

Sedan jag började bo utanför Finlands gränser hösten 2009 är det nånting som har hänt med den finländska byråkratins inställning till mig. För nästan exakt varje grej som skulle kunna strula ha börjat strula. 

Nu är det minsann så att om jag ska registreras "automatiskt" någonstans så blir jag helt enkelt inte registrerad. Och vare sig jag ställer mina frågor till fysiska människor, "specialiserade" telefonservicemänniskor eller per mail slutar det antingen med att jag inte får något svar överhuvudtaget eller med att jag får ett svar som är totalt irrelevant i sammanhanget. Missförstå mig rätt, jag tycker att det är hyvens med studiestöd. Varför det ska ta sisådär hundrafemtio år längre för mig att få studiestöd när jag befinner mig i det ack så exotiska landet Sverige övergår dock mitt förstånd. Och jag vet att det här inte bara gäller mig. 

Om de bara hade svarat på min fråga när jag ställde den, typ i juli, hade jag kunnat söka studiestöd i tid precis som alla andra vettiga människor. Man får väl bara tacka och ta emot och vara glad för att kraven på kompletteringsuppgifter åtminstone uppdagade att jag inte fanns registrerad för höstens kurser i Göteborgs Universitets datasystem.

Vaaaarför ska det vara så svårt? Vad hände med Bolognasystemet?

Inga kommentarer:

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...