fredag 16 september 2011

Ibland vill man tillbaka

Sedan jag började bo utanför Finlands gränser hösten 2009 är det nånting som har hänt med den finländska byråkratins inställning till mig. För nästan exakt varje grej som skulle kunna strula ha börjat strula. 

Nu är det minsann så att om jag ska registreras "automatiskt" någonstans så blir jag helt enkelt inte registrerad. Och vare sig jag ställer mina frågor till fysiska människor, "specialiserade" telefonservicemänniskor eller per mail slutar det antingen med att jag inte får något svar överhuvudtaget eller med att jag får ett svar som är totalt irrelevant i sammanhanget. Missförstå mig rätt, jag tycker att det är hyvens med studiestöd. Varför det ska ta sisådär hundrafemtio år längre för mig att få studiestöd när jag befinner mig i det ack så exotiska landet Sverige övergår dock mitt förstånd. Och jag vet att det här inte bara gäller mig. 

Om de bara hade svarat på min fråga när jag ställde den, typ i juli, hade jag kunnat söka studiestöd i tid precis som alla andra vettiga människor. Man får väl bara tacka och ta emot och vara glad för att kraven på kompletteringsuppgifter åtminstone uppdagade att jag inte fanns registrerad för höstens kurser i Göteborgs Universitets datasystem.

Vaaaarför ska det vara så svårt? Vad hände med Bolognasystemet?

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...