Nedmuntran

Det är inte elefanten på bilden som har skrivit brevet. Däremot är det jag  som har 

ritat elefanten.

Ja, eller nej alltså. Det är ganska exakt vad min hjärna säger till mig just nu. Lite som svar på allt. Som när jag försöker tänka att idag gick det ju bra att skriva uppsats, och försöker lägga till några imaginära utropstecken efter meningen. Ja, eller nej alltså. Som när jag tänker att det ska nog ordna sig det här, så svårt kan det väl inte vara att fixa ett jobb. Ja, eller nej alltså. Eller när jag har byggt upp ett försvar mot mina egna negativa tankar och avslutar hela härligheten med att tänka att vad fint, jag kunde tänka mig från det där jobbiga. Ja, eller nej alltså. Det fungerar både som uppmuntran och nedmuntran. Ja, det är ett ord. Nedmuntra. Som att en människas humör kan nedmunteras.

Jag tänker mig att det hade varit lättare om jag nu på heltid hade kunnat förkovra mig i att exempelvis skicka ut diverse frilansförfrågningar. Det är svårt eftersom jag samtidigt har en magisteruppsats att skriva. Svårt, alltså. Inte värre. Jag tänker mig att det nog är bra med svårt ibland, att det liksom puttar en framåt.

(Ja, eller nej alltså?)

Elefanter!

Till och med Knausgård verkar lite lame i

jämförelse med några lösa elefanter. För 

att inte tala om blombuketten.

Här kommer jag hem från en promenad som har gav både blom- och bokskörd och så läser jag att det har gått omkring elefanter i Slottsskogen. Tack nu bara.

Ja, det funkar också med andra stora djur än hundar om man vill göra mig glad. Hoppas att elefanterna hänger i Gamlestan imorgon. Här finns ju till och med ett bibliotek.

Brännö

Ja hej vad det går när man ska ta en bild av sig själv i motljus.

Om den här dagen inte ger mig energi för de kommande veckorna så vet jag inte vad. Det har varit så idylliskt att man nästan fick lust att slå knut på sig själv och jag har simmat! I havet! Vilket gör mig kanske trehundra procent gladare än jag var innan. I fjol var det Josefine som jag tvingade över hala klippor så att jag skulle få ta mig ett dopp vid Saltholmen. Idag hängde jag på Hanna & Co till Brännö. Dit åker man med färja från Saltholmen, praktiskt nog är det bara att blippa sig fram med sitt spårvagnskort. 

Nu: sömnig efter att ha varit utomhus i gassande sol i elva timmar. Det är inte riktigt klokt. Men lugn, det lär ska bli skitväder nästa vecka. 

Och imorgon blir det minsann arbetsförmedlingen. Någonstans måste man ju börja.*

Superbokstavsrebus! Som ett portabelt Alfapet.

På Brännö litar man på sina kunder.

*Ifall ni tycker att tonen här plötsligt har blivit märkbart hurtig är det möjligen för att jag försöker psyka mig själv att inte känna mig panikslagen inför tanken på att jag är arbetslös och dessutom har ett helt oplanlagt år framför mig. Jag kan alltid hoppas att någon blir så pass irriterad på det att den erbjuder mig ett jobb. Nudge nudge, wink wink.

Twitter?

Men vaad är det för fel på twitter? Det är ju nu jag ska vara rolig igen. Inte acceptabelt!

När det inte blir som man har tänkt sig

Eller: när det blir som man hade anat men inte som man hade hoppats. Vad gör man då? Tja, dels konstaterar man att man trots allt faktiskt gjorde jävligt bra ifrån sig i sin doktorandansökan eftersom båda universiteten man sökte till rankade en högt. Förutom den där lilla petitessen att man inte blev anställd då. 

Man är alltså jag ifall det var någon som undrade.

Det kanske inte riktigt har sjunkit in ännu, vad vet jag, men just nu stressar jag inte särskilt mycket över själva doktorandbiten - jag vet att skulle vara en bra doktorand. Jepp. Så är det bara. Det som däremot gör mig lite mindre sprittande är tanken på att jag nu ska hitta på nånting annat att pyssla med i åtminstone ett år tills nästa gång jag nervöst kan sitta och uppdatera min inkorg i väntan på besked. 

Ifall någon läser detta och det fortfarande råkar vara torsdagkväll undanbedes medlidsamma telefonsamtal och textmeddelanden, för nu ska jag nämligen dricka en öl och titta på ESC-semifinalen.


Edit: Ja, jag är lite bitter.

Semifinalen

Medan jag väntar på att koffeinet ska kicka in vill jag säga några små ord om den första Eurovisionsemifinalen.

Danmarks låt som bara blir bättre och bättre och som jag nu faktiskt tycker om riktigt på riktigt gick vidare: jee! OCH - de har ändrat i texten! Nu sjunger Soluna Samay inte "like Sahara miss the rain" utan "like Sahara misses rain". You go girl.

Cypern gick vidare: jee! Hon är ju bara för snygg den där bruden. Tycker också att hennes ovanligt mörka röst gör sig riktigt bra i sammanhanget. Jag håller med Ivi Adamou, baby it's all right.

Albanien gick vidare: nooo. Visst, hon har en häftig röst som håller men jag har svårt att bortse från hennes märkliga scenutstyrsel. Eller som någon skrev på twitter igår: "Uuuh, ser nu dreadlocken som hänger som en tarm."

Irland gick vidare: nooo. Kära Jedward, det är inte hälsosamt att vara så där på G. Framför allt för att risken finns att någon med några fler år på nacken kanske väljer att dränka er i det där vattnet som regnar ner på er i slutet av låten. Tänker inte länka till videon, om någon faktiskt vill se den en gång till får den personen skylla sig själv.

Ryssland gick vidare: snark. Jag blir inte särskilt on fire av de här tanterna. Faktiskt inte. Förstår inte grejen. 

Men nu. Där kom den, kaffekicken. Dags att skriva klar hemtentan då.

Vänta vänta vänta

Det är så soligt och varmt där ute och folk går förbi nere på gatan i ärmlöst och shorts. Men det är roligt att skriva hemtenta också, intalar jag mig själv. Så roligt!

Så roligt att jag skriver ett blogginlägg utan minsta substans istället.

För tillfället går mina dagar ut på att försöka motivera mig själv till att skriva uppsatser, att spara pengar, och framför allt, att ligga i solen och att vänta på det där förbannade beskedet som aldrig verkar dyka upp. De senaste tre veckorna har alla världens tänkbara scenarier spelats upp som en dålig tv-serie i mitt huvud. Än sitter huvudpersonen i ett arbetsrum och skriver avhandling, än står hon och huttrar utanför arbetsförmedlingen. 

Den som väntar får se, säger man. Men hur jävla länge ska man behöva vänta egentligen? 

En Paul i mitt fönster

Vad tycker ni om min fönsterstopp?

När man har skrivit nästan hundra sidor om boken i fråga tycker jag att man får använda den till preciiiis vad man vill. Sådeså. 

Dock ska jag skärpa mig och faktiskt skriva en essä om just Austers Osynlig till den nya tidskriften Presens. Eftersom väderleksrapporterna viskar om nästan 20 grader i skuggan där kring tretiden idag blir det knappast så mycket jobbande senare idag. 

Inte min definition av konkret

Det är när jag känner mig tvungen att rita upp kartor som denna som jag inser att jag börjar bli ganska trött på vissa poststrukturalistiska teoretiker:

Den här "förtydligande" bilden åstadkom jag efter att ha läst en jäkligt krånglig förklaring av John Law angående hans begrepp hinterland som avslutades med meningen:


 "A concrete metaphor for absence and presence".



Concrete my ass.

Fluga

Lite så känner jag mig idag. Som en fluga på en maskros.

Kaleidoskop

Försöker att göra dagens läsning spännande...

... och läser den därför genom kaleidoskop:





Det fungerar väl sådär. Men det blev en fin bild i alla fall.

Bloggtips

Min goda vän har blivit med blogg, kolla in Hilldur!


Se särskilt noga på hennes mönster, hon vet vad hon gör den kvinnan.

Veckan hittills

Det här är en variant av Jessis veckans. Således, veckans...


... yay: bestämde mig för att fira midsommar i Sverige, i Småland närmare bestämt. Det ser jag fram emot.
... äntligen: kom igång med uppsatsen. 
... träff: kaffe och plättar med Hanna som också bor i Göteborg, kommer från Österbotten och också har studerat i Åbo. Kolla in hennes blogg, hon pysslar och har sig och är dessutom en synnerligen trevlig prick.
... tralala: Joe Pug med "How Good You Are". Åh, munspel. Åh, gitarrer. Får nästan lite Ryan Adams-vibbar.
... det bloggade jag inte om: hur dåligt jag sover just nu eftersom jag väntar på ett viktigt besked.
... fyrkantiga ögon: orsakades av Borgen. Så jäkla bra. Jag har kört fast totalt i danska tv-serier. Det bästa är att andra säsongen börjar i SVT1 på måndag. Fænomenal!
... fail: det här med att det alltid går att skriva mer än man faktiskt skriver. 

Blåst

Idag blåser det!

ESC!

Så sitter man där med sina hermeneutiker och det regnar ute och man är trött och undrar hur man ska ta sig igenom dagen med hedern i behåll och så tänker man att man ska se bara lite på SVT:s Eurovision Song Contest-program och så sitter man där två timmar senare och har skrivit ett blogginlägg i huvudet om sina favoriter och inte läst någon Gadamer alls (och att man dessutom har kollat igenom alla låtar redan en gång tidigare försöker man skjuta undan från sitt medvetande). Resultatet av denna synnerligen produktiva eftermiddag ser ni här nedanför. Klicka på låtarna för att komma till youtube-klippen.

Först, tre låtar som är värda varsitt hedersomnämnande. 

Montenegro 

Rambo Amadeus - "Euro Neuro"

Låten inleds med de poetiska raderna "Euro sceptic, analfabetic", sen följer ett ondskefullt skratt - moahahahaha. Jag menar hallå, vilken fantastisk inledning! Rambo Amadeus har också en sjukt sympatisk accent och låten får mig att tänka på  estniska Kreisiradios "Leto Svet" från 2008 (tre vilsna gubbar i färggranna kostymer som sjunger om sommarljus). Att videon dessutom handlar om en åsna gör heller inte det hela sämre.

Ryssland

Buranovskyie Babushki - "Party For Everybody" 

Sex stycken ryska tanter vill att alla ska dansa och vara med i festen! Say no more, say no more.

Litauen

Donny Montell - "Love is Blind"

Det här är en sån fruktansvärd kalkon att jag inte kan annat än älska den. Först är det en ballad, och Donny sjunger iförd ögonbindel. Sen efter halva låten blir det plötslit upptempo, Donny sliter av sig ögonbindeln och gör en slags volt (!) och så kan han plötsligt inte uttala "blind" utan sjunger "bind" istället. Vad gör man? Älskar det förstås. Påminner mig lite om en annan kalkon från 2003, "Hasta la vista" med Oleksandr som börjar som en ballad medan en ormkvinna iförd kroppsstrumpa snurrar runt på scenen i en låda av något slag tills låten ändrar karaktär och blir till en svängig skojig sak istället.

Min andra kategori innehåller låtar som jag tycker fungerar ganska bra, men som jag knappast kommer att komma ihåg nästa år.

Rumänien

Mandinga - "Zaleilah"

Det svänger, tyger sveps omkring i vinden, Mandinga (inte helt säker på att hon heter så eller om det är bandnamnet, men jag chansar på det första) gör en massa klädbyten och är så glad så glad. Jag vet att det inte handlar om att bedöma videon, men det skiter jag i för det här är min blogg. Glatt, svängigt, roliga instrument, och en härligt överambitiös musikvideo.  

Cypern

Ibi Adamou - "La La Love"

Väldigt modernt för att vara ESC, väldigt klubbigt och Ivi Adamou sjunger bra. Men jag får ändå lite för mycket Melody-feelis (en känsla bara människor som har "gått på klubb" i Jakobstad kan relatera till) så det funkar inte hela vägen. Men jag blir lite motvilligt på g av det här även om det är ganska enformigt. Om ni vill se något riktigt fantastiskt från Cypern ska ni naturligtvis kolla in Sakis Rouvas "This is Our Night" från 2009. Om jag fick bestämma skulle Sakis representera Cypern varje år, inte minst för att han blir så glad över att få vara med att han alltid ger gärnet som fan, och ibland till och med river av sig sina kläder.


EDIT: Jessi påpekade att det har hoppat in ett tyrkfel här ovan men efter viss eftertanke tänker jag låta det stå kvar. Varför? För att Sakis Rouvas så gärna ger järnet att han faktiskt ger gärnet.

Frankrike

Anggun - "Echo (You And I)"

Det låter ju så klubbfranskt och Anggun är ju så snygg! Om man väntar till slutet på videon får man dessutom se två män iförda en slags siamesisk gasmask som gör att de kan hångla. Bara en sån sak!

Min nästa kategori innehåller bidrag som jag tycker om, men som ändå inte riktigt når upp till favoriterna.

Ukraina

Gaitana - "Be My Guest"

Den här låten fanns från början med i den förra kategorin och jag tycker fortfarande inte riktigt att den håller hela vägen eftersom den blir ganska enformig. Men det är nånting med Gaitanas röst som gör att jag ändå puttade upp den en kategori. Hon får mig att tänka på (icke ESC-relaterade) "Be My Lover" med La Bouche från 1996.

Bulgarien

Sofi Marinova - "Love Unlimited"

Bulgariska är vackert, refrängen funkar bra, en ganska typisk eurovisionlåt i discokategorin. Återigen lite 90-talsvibbar som jag slukar med hull och hår. Ja, hennes klänning är lite mysko, men på något sätt tycker jag ändå att den gör låten bättre.

Spanien

Pastora Soler - Quédate Conmigo

En riktigt klassisk gammaldags eurovisionlåt, en av de få det här året faktiskt. Fin melodi och bra refräng men lite för trist för att ta sig upp ett steg.

Så har vi kommit fram till mina favoriter. När de gäller favoriterna försöker jag att vara så ärlig mot mig själv som möjligt. Här handlar det inte om att vara varken politisk korrekt eller om att visa sin goda smak, NEJ NEJ NEJ, här finns de låtar som jag helt enkelt skulle kunna tänka mig att se och höra flest gånger av alla de som deltar. 

Estland

Ott Lepland - "Kuula"

Oj oj, jag smälter. Årets bästa ballad som låter så vacker på estniska som jag liksom nästan förstår men ändå inte vilket kanske är bra eftersom det är möjligt att texten egentligen är skitdålig. Och hans namn sedan: Ott Leppland. Vad ni om det? Att hans röst dessutom är lite småhes och han ser så där ledsen ut att man bara vill ge honom en kram gör det här till en av mina absoluta favoriter. Och ja, jag tycker också att sången är riktigt bra. Det är enkelt och rakt och så mycket bättre än alla de där balladsjungande brunetterna i vita långklänningar som det verkar krylla av i årets tävling.

Danmark

Soluna Samay - "Should've Known Better"

Njae, tänkte jag första gången jag hörde låten. Men den växer. Och för någon som har tillbringat största delen av 90-talet med att lyssna på Alanis Morisette (och typ alla andra liknande sångerskor) är det svårt att inte tycka om Soluna. Kanske lite enformigt, ja. Och det är inte helt grammatiskt korrekt att sjunga "like Sahara miss the rain" (kan hända att hon sjunger "misses", men det hörs inte) fast det gör mig faktiskt ingenting. Jag tycker också om hennes lite hesa röst och pratsjungande. Jag brukar inte gilla Danmarks bidrag, de brukar ge intrycket av att vara lite väl tillrättalagda. Så skönt när det dyker upp undantag!

Sverige

Loreen - "Euphoria"

Ja faktiskt. Jag blev också förvånad. För det hör ju ändå till att man som finländare ska kasta skit på Sveriges bidrag, om inte annat så för att svenskarna alltid är så fruktansvärt kaxiga. Första gången jag hörde "Euphoria" tyckte jag inte att den var särskilt speciell. Men Loreens scenshow skiljer sig rejält från mängden hennes dans är mycket häftigare än någon annans.  Inga gymnastikföreningar på scenen här inte. Även om det finns många bidrag som har ett lite liknande klubbstuk tycker jag att "Euphoria" sticker ut och just nu ligger den faktiskt högst upp på min lista. Ganska ironiskt med tanke på att jag för ovanlighetens skull inte kan rösta på Sverige. Hehe.

Jepp, det var det. Vad säger ni? Protester? Glada tillrop? Tell me all about it. Nu hoppas  jag bara att också Ellen snart skriver ett eget ESC-inlägg så vi kan jämföra favoriter!

Träskmänniskor

Så var man där igen, i uppsatsträsket. Av alla tänkbara träsk är det i och för sig ett av de trevligare, jag trivs för det mesta med att rumla runt där bland murknade teorier. Jag har länge vetat om att jag är mer produktiv om jag har mycket att göra, problemet är bara den där mellantiden då jag egentligen skulle ha veckor på mig att jobba men istället ser två säsonger av Forbrydelsen eller målar i Star Wars-målarböcker min kombos barn. 

Vad jag inte kan begripa är varför det ska ta så länge att komma igång också när själva uppgiften både är rolig och intressant. Nu är projektet att skriva en magisteruppsats i vetenskapsteori. När jag säger det åt folk får de oftast ett ganska förskräckt uttryck i ansiktet. Och det blir ännu värre när jag säger ja, men den ska bara vara typ 30 sidor lång. Nu har jag dessutom kommit på en arbetsrubrik som antagligen kommer att få folks ansikten att skrutta ihop sig till oigenkännlighet, eller vad sägs om: En vetenskapsteoretisk undersökning av kognitiv litteraturteori.

Haha.

Okej, jag hör att det låter fruktansvärt torrt. Men det är jätteintressant. Och det är kul att kunna återkoppla till litteraturvetenskapen efter nästan ett helt år av vetenskapsteori. Det är också jäkligt skrämmande eftersom vetenskapsteorin har gjort mig väldigt kritisk mot mitt eget ämnesområde. I sig är den här sortens självkritik nånting bra, men det gör liksom att mina tankar ibland slår knut på sig själv när jag å ena sidan sitter och formulerar forskningsprojekt, å andra sidan läser kritik av humaniora. Sådana gånger är blir man glad över att någon uppfann ölet.

Maj

Är upptagen av att försöka begripa att det faktum att det nyss var första maj också betyder att det är maj nu. Jo, jag förstår ju det om jag tänker logiskt. Men jag kan inte begripa vart april tog vägen. 

Misstänker dock att detta bevisföremål har ett finger med i spelet.