Mrs. Linden was beautiful in spirit and in fact. Her wish, she told her daughter, was to be a beautiful woman and surprise people because she was a beautiful woman who was kind.
Några rader ur den amerikanska författaren Amy Hempels (f. 1951) novell "Tom-Rock Through the Eels". Det efterfrågades flera boktips, och den som inte har läst Amy Hempel gör definitivt rätt i att göra det. Hennes noveller finns inte översatta till svenska ännu, men den som inte har några problem med att läsa på engelska ska genast leta reda på hennes novellsamling The Collected Stories från 2005.
Hempel är inte en författare som sprutar ur sig böcker vilket jag tycker är väldigt skönt. När jag läser hennes noveller blir det också klart varför hon inte är så där sjukt produktiv som till exempel Joyce Carol Oates - hennes noveller är som små konstverk där varje ord har sin plats. Allt onödigt har skalats bort utan att det för den skull ger intrycket av att vara konstrurerat. En gång läste jag "The Most Girl Part of You" högt för en vän sittandes vid åkanten i Åbo bara för att jag ville att någon annan skulle dela min entusiasm för hennes sätt att bygga meningar.
Den som inte är övertygad ännu och tänker att "Njae, noveller alltså. Är det inte sådana som folk skriver för att de inte riktigt klarar av att skriva böcker?" Ni får skylla er själva. I Hempels noveller öppnar sig världar som är större än de små rum många prosaförfattare klarar av att endast snegla in i.
Dr. Diamond told a story about the young daughter of a friend. The little girl had found a frog in the yard. The frog appeared to be dead, so her parents let her prepare a burial site - a little hole surrounded by pebbles. But at the moment of the lowering, the frog, which had only been stunned, kicked its legs and came to.
"Kill him!" the girl had shrieked.
Från "Beg, Sl Tog, Inc, Cont, Rep"
4 kommentarer:
Har ett Foyle's-minne där du pekade på Hempel för att du (eller din mamma?) läst och gillat <3 Har den i bokhyllan!
Jee! Bara att läsa då :)
(Foyle's-minnen, åååh)
Ett Hempel-citat som stannat med mig i många år nu kommer från "The Harvest":
[I spent my evenings in Dialysis. They didn't mind when a lounger was free. They had wide-screen color TV, better had they had in Rehab. Wednesday nights we watched a show where women in expensive clothes appeared on lavish sets and promised to ruin one another.]
On one side of me was a man who spoke only in phone numbers. You would ask him how he felt, he would say, "924-3130." Or he would say, "757-1366." We guessed what these numbers might be, but nobody spent the dime.
Tack för att du fick mig att plocka fram The Collected Stories... - det får bli en novell eller två nu i den ljusa norrlandsnatten.
J: Det var faktiskt så att det var du som gav boken till mig då för flera år sedan, så det är du som ska ha tack! Men jag är glad att jag kunde påminna dig om att den finns i din bokhylla också. Låter bra att kombinera Hempel med norrlandsnatten.
Skicka en kommentar