Det är nånting med tisdagar. Det är den mest vardagliga av vardagar. Måndagen kan vara trögstartad, man kan fortfarande intala sig att man har hela veckan framför sig och ja! man kommer att göra storverk!
Så istället för att skriva uppsats sitter man och hittar på diverse frilansjobb. Det är kanske viktigt också. Men framför allt är det roligt. Vad som inte är roligt är tanken på att ens uppsats måste vara klar om mindre än två veckor. Och då har det trots allt gått förvånansvärt bra att sitta hemma och skriva. När det finns fler än ett rum att vistas i blir det så mycket lättare.
Tills det blir tisdag. Trögtisdag. Gnälltisdag. En dag då man hör postiljonen smälla i dörren där nere vilket gör att man lystrar till lite extra för man väntar ju på några böcker, men nej, inte idag heller, och så frågar man sitt lokala postkontor och de säger ja alltså jag jobbade ju inte den dagen men det kan hända att de har fastnat någonstans på vägen. Och man känner medkänsla. Inte med honom "som inte jobbade den dagen" men med böckerna.
För man sitter ju själv liksom fast någonstans på vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar