fredag 29 juni 2012

Luftballong

Hanna skriver fint om gårdagskvällen. Så fint att jag inte har något att tillägga förutom en liten bild. För så här såg det bland annat ut:


















Vad mer kan man väl önska?

4 kommentarer:

Jessica sa...

Fint!

(Bonusinfo: var rädd för luftballonger när jag var riktigt liten eftersom vi bodde bredvid ett fält där de startade och det hörde starkt väsande ljud när de fyllde de där ballongerna)

Nina sa...

Visst är det!

Haha, av samma orsak (oljudet) var jag livrädd för asfalteringsmaskiner och gatusoparbilar.

Hanna sa...

Ja, åh så fint det var. Jag kan inte riktigt fatta att det är samma gråa, tråkiga balkong och dystra utsikt jag kollar ut på nu. Det var magiskt i går.

Nina sa...

Kanske de gråa dagarna finns där för att de soliga balkongkvällarna ska kännas ännu mer efterlängtade? Hoppas ändå att vädret vänder till nästa vecka. Vill picknicka!

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...