Hanna skriver fint om gårdagskvällen. Så fint att jag inte har något att tillägga förutom en liten bild. För så här såg det bland annat ut:
Vad mer kan man väl önska?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Iskall vår
Det finns inte så mycket att säga om februari, det var en månad som gick fort, den var bättre än januari (krävs iofs inte mycket för att lyc...
-
Jag försöker ansöka om körkortstillstånd men kan enligt e-tjänsten inte göra det med mitt personnummer. Men att maila Transportstyrelsen ge...
-
Vi dividerar om vad vi ska laga till middag, alla alternativ känns dåliga, jag har ingen lust med något vettigt som barnen ratar för det har...
-
I början av sommaren fick jag ont i höften. Efter att ha joggat försiktigt men regelbundet flera gånger i veckan i månader slog det plötslig...
4 kommentarer:
Fint!
(Bonusinfo: var rädd för luftballonger när jag var riktigt liten eftersom vi bodde bredvid ett fält där de startade och det hörde starkt väsande ljud när de fyllde de där ballongerna)
Visst är det!
Haha, av samma orsak (oljudet) var jag livrädd för asfalteringsmaskiner och gatusoparbilar.
Ja, åh så fint det var. Jag kan inte riktigt fatta att det är samma gråa, tråkiga balkong och dystra utsikt jag kollar ut på nu. Det var magiskt i går.
Kanske de gråa dagarna finns där för att de soliga balkongkvällarna ska kännas ännu mer efterlängtade? Hoppas ändå att vädret vänder till nästa vecka. Vill picknicka!
Skicka en kommentar