Hanna skriver fint om gårdagskvällen. Så fint att jag inte har något att tillägga förutom en liten bild. För så här såg det bland annat ut:
Vad mer kan man väl önska?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Från det man längtat efter till något annat
Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...
-
Jag försöker ansöka om körkortstillstånd men kan enligt e-tjänsten inte göra det med mitt personnummer. Men att maila Transportstyrelsen ge...
-
Det är inte riktigt dags för någon tillbakablick på år 2015 än, men varje gång jag är i färd med att flytta tänker jag tillbaka på tidigare...
-
Tillbaka i snusdoftande Göteborg, utan bagage men med mymmelkropp. Mymmelkropp som har svettats i bastuvärme och doppats i iskall vik. My...
4 kommentarer:
Fint!
(Bonusinfo: var rädd för luftballonger när jag var riktigt liten eftersom vi bodde bredvid ett fält där de startade och det hörde starkt väsande ljud när de fyllde de där ballongerna)
Visst är det!
Haha, av samma orsak (oljudet) var jag livrädd för asfalteringsmaskiner och gatusoparbilar.
Ja, åh så fint det var. Jag kan inte riktigt fatta att det är samma gråa, tråkiga balkong och dystra utsikt jag kollar ut på nu. Det var magiskt i går.
Kanske de gråa dagarna finns där för att de soliga balkongkvällarna ska kännas ännu mer efterlängtade? Hoppas ändå att vädret vänder till nästa vecka. Vill picknicka!
Skicka en kommentar