Nu blommar det

Det är varmt, men luften är ännu lite kylig. Det kryper sig på, det ska bli varmare, och jag ska snart vara ledig i två dagar. 

Jag försöker planera en vettig hög att bära med mig under semestern. Böcker alltså, men det var väl underförstått. Jag tänker att jag kanske ändå borde välja bort de där jag har spanat på på jobbet, för att faktiskt klippa. Inte tänka ens en gnutta jobb. Vältra mig i ord som jag inte har någon som helst praktisk användning av. Åh!

Det är nästan osannolikt hur många bra romaner jag har läst hittills i år, jag kan bara rada upp dem och häpna: Anthony Doerrs All the Light We Cannot See, Richard Flanagans The Narrow Road to the Deep North, Cheryl Strayeds Torch, Paula Fox Desperate Characters, Tove Folkessons Kalmars Jägarinnor... Vilken läslycka.

Denna har jag precis börjat på, den verkar väldigt intressant. Och sanslöst snygg!

Ingen belöning?

Märkligt med besvikelsen som vibrerar i luften nu, som en massa ouppfyllda löften (vems?) som flyger förbi. Värmen som inte är, planerna på planerna som inte vågar tänkas. Kanske är det för att jag inte har semester än, kanske är det för att jag är van vid svala junimånader i Österbotten, men än så länge tycker jag att det går an. 

Fast jag kan ändå förstå känslan och jag delar den förstås om jag riktigt tänker efter. Hur man efter många mörka månader har längtat efter ljuset, när man i kyligaste februari har krupit ner och frusit under filten och tänkt belönande tankar om sommarvärmen. Att allt detta skulle ha varit förgäves?

Nästan ett eget rum på rim

Kanske är det först nu, en månad senare, när alla våra ägodelar är samlade i samma utrymme, som vi har flyttat ihop på riktigt, jag och Cyklisten. Man kan försöka rationalisera, slänga här, rensa ut där, men det är svårt att låtsas som om en etta är tillräckligt stor för två personer. Samtidigt är det ett lyxproblem, många bor trängre än så, otryggare än så, med svarta kontrakt, utan kontrakt, i någons soffa. 

Och det finns också  kreativa utmaningar med små utrymmen. Så här kan man lösa problemet med att bara ha ett rum att vistas i men behov av att vara ifred. Min lilla kontorsvrå inkorporerad i bokhyllan. Som står i köket. Bredvid Cyklistens cykel som hänger på väggen. En halvmeter ifrån matbordet. 

Men ändå! Min lilla vrå! 

Det kom ett brev idag också, adresserat till "Fam Cyklistsson Othman". Är det så? Blir man en familj när man flyttar ihop?

#bokhorafotoutmaning

På Instagram pågår just nu en väldigt rolig fotoutmaning initierad av Bokhora, jag brukar inte riktigt orka motivera mig till att vara med i sådana utmaningar men det var helt omöjligt att inte haka på denna. Framför allt för att det faktiskt (!) är roligt att se vad andra har lagt upp för bilder. Här är några av mina:

Dag 1: Jag och min favoritbok

Här försöker jag se ut som personen på omslaget till en av mina favoritböcker, Tender is the Night av F. Scott Fitzgerald. Jag har orerat om den förr, så mer behöver inte sägas nu. Förutom att jag är ganska sugen på att läsa om den. Igen.

Dag 8: Så sorterar jag min bokhylla

För tillfället har jag mina böcker i dubbla rader, det känns inte alls bra. I övrigt är indeldningen väldigt traditionell (ingen färgkoordinering tack), skönlitteratur, fakta, poesi. I alfabetisk ordning. Jag kan ana att Cyklisten ibland ser på mina högar med en viss skepsis, tog hon hem en ny bok från jobbet idag igen? men betänk att jag har en hel full bokhylla i Jakobstad också som bara väntar på att få integreras med dessa dubbla bokrader... 

9. Att dricka när man läser

Knappast någon som blir förvånad av den här bilden? Kaffe (plus vatten) till bokläsning är det bästa.

11. Tips för att bota lässvackor

I ärlighetens namn kan jag säga att jag aldrig har haft en lässvacka. Ingen riktig sådan där jag inte har läst alls. Men ibland hamnar man mellan böcker, oftast ruskigt bra sådana, och då kan det vara svårt att hämta sig och veta vad man ska ta härnäst. Då brukar jag satsa på något mysigt och lättläst, typ Agatha Christie, Tove Jansson eller någon snabbläst thriller. Okej, Killer Next Door av Alex Marwood är allt annat än mysig, men kvalar ändå in här.

Idag är en efterlängtad ledig fredag (tredagarshelg!) efter en sexdagarsvecka. Det ska bli nästan tjugo grader ute, solen gassar, jag väntar på en maskin tvätt och googlar halloumisallader till middagen. I eftermiddag ska jag cykla ut till båten som ska städas ikväll, vintermögel ska gnidas bort med ättika, lådor ska rotas igenom. Och så lyssnar jag på The Tallest Man on Earth som har släppt en ny skiva nyligen. Väldigt fint soundtrack till vad som ser ut att bli en väldigt vacker dag.

Liv

Inte för att jag räknar ner, men idag är det exakt en månad tills den magiska s-tiden. Borde göra massa saker, boka tåg och båt, bestämma datum för avfärder och ankomster. Känns lite som om jag hackar sönder tiden i förväg. Samtidigt vet jag att de där strukturerna runt omkring kan vara sköna, man har redan bestämt var man ska befinna sig, resten får bara hända. 

Just nu varken trött eller jobbtrött, men av någon anledning känns det som om den här sommaren kommer att gå rekordfort. Tycker många andra verkar ha samma känsla. Jag vill försöka motarbeta det, men vet inte hur. Vill samtidigt skippa hetsen och ta vara på varje sekund.

Försöker vädra ut den fadda nattluften (eller man kanske vädrar in?) utan att släppa in för mycket pollen. Mina växter skjuter i höjden, har jag faktiskt fått något att växa ända från fröstadiet? Jag som lyckades ta död på två kaktusar i min andrahandslägenhet. Som pappersskallror blev de, uttorkade och skramliga. 

O, växter, vad ska hända med er under semestern?

Spanar mot sundet

Det lär knappast hålla så många dagar men jag tillåter mig ändå att utbrista i ett äntligen. Ute på gården med lunch på tallriken, tvätt i tvättmaskinen. Solglasögon och solhatt och den där doften händerna får av solluften. Kaffe och bok och lite durrig i huvudet. 

Jag har haft ett väldigt bra läsflow hittills i år (även om jag har läst hälften så många böcker som denna bokkvinna), det kommer verkligen ut mycket bra just nu, både som pocket och nyutkommet. Men just nu läser jag en "gammal" bok jag köpte förra sommaren på ett antikvariat i Malmö. Jag tyckte titeln var synnerligen passande.

Jag älskade Combüchens roman Spill. En damroman och har läst om den ett par gånger, hon skriver liksom - elliptiskt? - inte helt lättillgängligt när man försöker förstå de första kapitlen, det är associativt och lekfullt. Men också med konkreta och samtidigt prosalyriska stycken.

Idag är det fredag, imorgon är det Sveriges nationaldag, då vandrar människor runt i grupp i ljusa kläder. En märklig tillställning. Själv jobbar jag helg och har tidig väckning både lördag och söndag, men jag tänker att nu när det är så ljust, nu när jag snart har långhelger och semester, nu när jag börjar en timme senare än jag gjorde med min förra tjänst - nu tänker jag inte gå och lägga mig så tidigt som jag brukar. Så nu ska jag gå ner "på affären" (som man säger här) och handla lite chips och folköl, och sen sätta mig i en park och njuta av att det är helg.

Sommarlista

Jag tänker på majlistan och om planerna på att sitta utomhus och läsa, och på månaden som blåste bort i en kall vind, och jag hoppas att det inte finns en jinxande parallell mellan bloggosfären och atmosfären. Hoppas att det inte är vi som har Murphys-lagat fram det dåliga vädret med alla våra drömmar om picknickar och solglasögon. 

Men jag är beredd att ta den risken, så här kommer en lista till. Ifylld bland annat av Jessi.

Mina planer för sommaren:

Efter ett par år tillsammans med Cyklisten har något av ett sommarschema börjat sätta sig. Jag är inte helt säker på hur bra det är, att lägga upp tiden på exakt samma sätt varje år. Samtidigt bor ens familjer där de bor och vill man hinna träffa alla och samtidigt ha tid för varandra så finns det kanske inte så många varianter att välja mellan. Och det är ju ett bra upplägg, så det väl antagligen bara jag som analyserar för mycket som vanligt. För som det ser ut nu blir det Österbotten (med en vända via Åland), Västerbotten och sen segling. 

Med storasyster på Åland 2010

Bästa sommarstället:

Släktens sommarställe i den där viken i Österbotten. Men jag har också kommit på mig själv med att längta efter båtlivet - inte så att det förvånar mig egentligen. Det är ändå nånting magiskt med att vakna på morgonen och nästan halvsovandes ramla ner i vattnet för att sen dricka en kopp kaffe i sittbrunnen. 

Favoritsommarblomman: 

Jag tycker om blommorna som blommar kring midsommar i Österbotten, dvs. förgätmigej (också favoritblomnamnet), de där rosa lite "dammiga" ogräsblommorna som ser ut som strutar (?). Alla vilda blommor egentligen, så vackert. Älskar också att plocka blommor, det är väldigt meditativt. 

Här badar simmar jag helst:

Överallt! Var som helst där det går!

Hur länge ska du vara ledig?

Fyra veckor mitt i sommaren, hade ju också en veckas semester när jag var i Lissabon i början av maj. Plus att jag har två semilånghelger nu i juni, en inom kort och den andra under midsommar. Un-der-bart.

Vad ser du mest fram emot?

Att vara ledig, faktiskt inte något mer komplicerat än så. Det här halvåret med nya jobbet har varit väldigt roligt men också väldigt mycket och jag behöver verkligen den där totala ledighetskänslan, barfotapromenerandet och känslan av att inte veta vilken veckodag det är.

Förstås också att träffa familjen, och mina kära Jeppisvänner som jag inte har träffat ordentligt på alldeles för länge. 

Mormor, mor, lillasyster och far under seriös Mölkky-omgång sommaren 2012

Vad kommer du att köpa inför semestern?

Eftersom mitt intresse för att hoppa i vattnet i tid och otid är så stort har jag redan inhandlat en ny simdräkt (jinxvarning igen, jag vet), en härlig 50-talsaktig historia som är ordentlig och stabil, från en riktigt bra tantunderklädesbutik (eller bara underklädesbutik, men ni förstår vad jag menar). Vill använda den NU! Ja, och så kommer jag förstås att köpa böcker också, men det behöver knappast sägas.

Vill simma massor i den här!

Favoritsommardoft: 

Nyponrosor, sommarregn, vedeldad bastu, dagg på gräset mitt i natten... 

Hur kommer du att göra dig illa?

Bra fråga! Det är nästan så jag är lite nyfiken på detta eftersom jag har en tendens att skada mig på de mest underliga sätt, förra året klev jag rakt på glödande grillkol som någon hade lämnat vid havskanten, jag hade precis tagit av mig glasögonen och skulle i och tvaga bort båtsvetten. Jag fick sen linka över klipporna med stöd av Cyklisten och tyckte förstås ofantligt synd om mig själv. Ett par år innan fick jag en muskelbristning i låret efter att ha spelat fyra mål. Så vem vet, jag kanske fastnar med armen i ett grävlingsgryte när jag plockar blåbär?

Vad oroar du dig för?

Jag oroar mig lite för att ha för höga förväntningar på ledigheten, jag vet att jag har en sån tendens som inte alltid är så konstruktiv för folk i min omgivning. Bara det här jäkla vädret skulle skärpa sig skulle jag vilja försöka komma in i sommarstämning innan semestern.

Hur kommer du att minnas din semester sen i september?

Jag hoppas att den kommer att kännas lugn. 

Den ultimata sommardagen:

Den behöver inte innehålla någonting mera än en känsla av att allt flyter på och man gör vad som faller en in. Bara rinner genom dagen och inte tänker efter så mycket. 

Jag är övertygad

Okej, jag är helt medveten om att jag är besatt av Cheryl Strayed. Men jag måste ännu säga några ord om podden jag skrev om häromsistens. 

1. Vid ett tillfälle, mitt i ett väldigt allvarligt samtal om relationer, säger hon: "To quote Pat Benetar - 'Love is a battlefield'"

2. Strayed och Steve Almond (den andra halvan av podden) ringer ofta upp någon de känner för att få hjälp med de frågor de diskuterar, några av de personerna är Steve Almonds fru, Cheryl Strayeds man, och författaren till Bad Feminist Roxanne Gay.

3. John Williams roman Stoner förekommer fler än en gång som referens i samtalen

Case closed. 

Dear Sugar Radio

Cheryl Strayed har en podcast! Dear Sugar Radio heter den, och jag har inte lyssnat än men kan inte tro annat än att den är bra. Jag läste precis hennes (enda) roman Torch som är en delvis självbiografisk berättelse om vad som händer i en familj när mamman plötsligt dör. Jag hoppas så att Strayed skriver fler böcker i framtiden för nu har jag läst dem alla, de är lika och olika varandra på samma gång, djupt mänskliga och väldigt krassa. Vill. Ha. Mer. Det är så skönt att ha hittat en författare som kan skriva osentimentalt men samtidigt väldigt vackert om relationer, utan puttenuttigheter och utan att karaktärerna känns konstruerade. 

Orkar tyvärr inte med någon mer djuplodande analys just idag, men jag kan verkligen rekommendera Cheryl Strayeds samlade verk (tre böcker).