I min lägenhet bor förutom jag också två fransmän, en kvinnlig iranier och en amerikanska. Det går bra att komma överens och det känns ganska tryggt att ha en egen liten familj. Onsdagen var vår första officiella ULC-dag. Vi fick en hel bunt med papper och blev sedan slussade till ett auditorium där vi bland annat fick veta att UCL är det 28:e bästa universitetet i världen (av ca 10000 rankade) och det bästa i Storbritannien, före både Oxford och Cambridge. Vi fick också veta att vi studerar vid samma universitet som Gandhi studerade vid under sin tid i England. Inte illa.
Det är märkligt men redan nu märker jag hur min svenska håller på att bli lite knagglig. Hela onsdagen hängde jag exempelvis med ett gäng amerikanskor (vilket dessutom betyder att jag definitivt inte har kunnat odla någon brittisk accent). Men jag pratade faktiskt också svenska. Något som fick smått absurda konsekvenser. Under kvällens välkomstfest med gratis vin träffade jag nämligen en svensk kille som visade sig vara från en liten ort i norra Sverige som jag faktiskt råkade känna till. ”Känner du L?” undrade jag halvt på skämt. Och visst gjorde han det. Skrämmande med tanke på att jag inte ens har så många svenska vänner. Till råga på allt visade det sig att han dessutom studerar vid samma institution som jag. Hade ingen aning om att världen också kan vara liten i världens mest mångkulturella stad.
Internetuppkopplingen på rummet synes inte än men ska nog ordnas för jag tänker inte vänja mig av med att använda de underbara bokstäverna å, ä och ö. Med tanke på det och på Oulipo som jag skrev om för ett tag sedan så fyndade jag två underbara böcker om Oulipo-rörelsen som inte alls var billiga men så fantastiska att jag blev tvungen att dricka en kvällskaffe och sätta mig ner i en fåtölj på Foyle’s där jag sedan satt och läste och fnissade för mig själv i takt med jazzmusiken som slingrade sig ur högtalarna. För även om en av grundtankarna med Oulipo är att författa utgående från strikta (och ofta matematiska) regler, något som kunde tänkas ge uppkov till strikta och torra texter, så är det bara så himla kul ibland. Eller vad sägs om följande utdrag ur den amerikanska Oulipo-medlemmen Harry Mathews (f.1930) variationer på Shakespears mest berömda replik ur Hamlet (du kan säkert gissa vilken):
14 Curtailing
Not to be: that is the question
17 Triple contradiction
You call this life?And everything’s happening all the time? Who’s asking?
18 Another point of view
Hamlet, quit stalling!
19 Minimal variations
To see or not to see
To flee or not to flee
To pee or not to pee
22 Reductive
One or the other – who knows?
26 Synonymous
Choosing between life and death confuses me
27 Subtle insight
Shakespeare knew the answer
Me love this kind of humour.
Det är märkligt men redan nu märker jag hur min svenska håller på att bli lite knagglig. Hela onsdagen hängde jag exempelvis med ett gäng amerikanskor (vilket dessutom betyder att jag definitivt inte har kunnat odla någon brittisk accent). Men jag pratade faktiskt också svenska. Något som fick smått absurda konsekvenser. Under kvällens välkomstfest med gratis vin träffade jag nämligen en svensk kille som visade sig vara från en liten ort i norra Sverige som jag faktiskt råkade känna till. ”Känner du L?” undrade jag halvt på skämt. Och visst gjorde han det. Skrämmande med tanke på att jag inte ens har så många svenska vänner. Till råga på allt visade det sig att han dessutom studerar vid samma institution som jag. Hade ingen aning om att världen också kan vara liten i världens mest mångkulturella stad.
Internetuppkopplingen på rummet synes inte än men ska nog ordnas för jag tänker inte vänja mig av med att använda de underbara bokstäverna å, ä och ö. Med tanke på det och på Oulipo som jag skrev om för ett tag sedan så fyndade jag två underbara böcker om Oulipo-rörelsen som inte alls var billiga men så fantastiska att jag blev tvungen att dricka en kvällskaffe och sätta mig ner i en fåtölj på Foyle’s där jag sedan satt och läste och fnissade för mig själv i takt med jazzmusiken som slingrade sig ur högtalarna. För även om en av grundtankarna med Oulipo är att författa utgående från strikta (och ofta matematiska) regler, något som kunde tänkas ge uppkov till strikta och torra texter, så är det bara så himla kul ibland. Eller vad sägs om följande utdrag ur den amerikanska Oulipo-medlemmen Harry Mathews (f.1930) variationer på Shakespears mest berömda replik ur Hamlet (du kan säkert gissa vilken):
14 Curtailing
Not to be: that is the question
17 Triple contradiction
You call this life?And everything’s happening all the time? Who’s asking?
18 Another point of view
Hamlet, quit stalling!
19 Minimal variations
To see or not to see
To flee or not to flee
To pee or not to pee
22 Reductive
One or the other – who knows?
26 Synonymous
Choosing between life and death confuses me
27 Subtle insight
Shakespeare knew the answer
Me love this kind of humour.
2 kommentarer:
bra med trevliga roomies!
Ditt Oulipo-inlägg är omtyckt, vi pratade om det t.ex. på din småkusins tupare :) Bra att du köpte böckerna m.a.o.!
Det var ju bra att höra!
Skicka en kommentar