No worries

Foyle's

Foyle's bokhandel på Charing Cross Road har ett välförtjänt gott rykte. Flera våningar med böcker, mysig inredning och ett café på andra våningen som tidigare satt ihop med Ray's Jazz som är Foyle's jazz- och bluesavdelning. När jag promenerade hit tänkte jag ta reda på hur länge det tar men på vägen blev jag upptagen med att gå och försöka se ut som om jag vet vart jag är på väg. Det rådet ger nämligen flera av de papper som jag fick igår när jag flyttade in i min studentlägenhet. Se ut som om du vet var du är på väg så får du högst antagligen vara ifred. Ironiskt nog är det väl människor som jag som definitivt inte vet varken ut eller in som försöker allra mest. För det mesta känner jag mig som världens största lantis som bara väntar på att bli avslöjad:

"Inbilla dig ingenting bara för att du har varit här förr"

"Vi vet nog att du egentligen längtar efter att riva upp din karta"

Fast egentligen är det typerna i min skalle som säger så. Och jag tänker att det kanske är bäst att kanalisera min fantasi i en annan riktning. Lite roligt är det ändå. Jag har en egen voice-over.

Morgonutsikt från mitt fönster

I morse vaknade jag klockan sex och insåg att tidsskillnaden påverkar mig trots att det bara rör sig om två timmar. Jag dricker morgonkaffe nu och tänker äta lunch om en stund. Eller second breakfast. Sen ska jag ta tag i verkligheten: jag blir tvungen att betala hela höstens hyra i en klump vilket egentligen är bra, problemet är bara att mitt Erasmusstipendium kommer först i slutet av månaden. Nämnde jag att jag sitter i en gigantisk bokhandel?

Kvällsutsikt

Det kändes väldigt konstigt att promenera fram till mitt hus igår efter att ha Google-promenerat där tidigare. Overkligt. Men jag vill fylla mina två hyllor med böcker och böcker och böcker och fylla mitt huvud med minnen och fåniga romantiseringar och jag vill fylla mina dagar och papper och dokument med ord och jag börjar nu.