Jag börjar undra om det finns något ord för att ha behov av att ha saker gemensamt med nya människor som man träffar. Hysteri-bonding? Märker nämligen hur lätt det är att hitta gemensamma intressen med nästan vem som helst vilket i förlängningen kan leda till sånt som kvällsvistelser på glassrestaurangen (!) Häagen-dazs tillsammans med ett gäng ganska omogna amerikanskor som klagar på att glassen innehåller så mycket kalorier. Duh. Gå inte till en Häagen-dazsrestaurang om du räknar kalorier.
I och för sig är det bra att prata med alla möjliga olika människor, men efter att ha (hysteri?)bondat med en dansk studerande som också ska hålla till vid Scandinavian Studies konstaterade vi båda att vi inte är så hemskt intresserade av Fresher's Week. Fresher's Week är den brittiska motsvarigheten till gulisveckorna och det ordnas en hel drös med program. Frågan som både jag och den danska flickan ställde oss är: isolerar man sig om man inte deltar i allt som Fresher's Week har att erbjuda? Kan det inte bara betyda att man kanske redan har gjort liknande saker för x antal år sedan och faktiskt börjar känna sig lite gammal? Är det okej att vilja prata studier och potentiella gradu-ämnen när alla andra är upptagna med att rusa runt och presentera sig för varandra? Det självklara svaret är förstås att det naturligtvis är okej. Men det behöver inte betyda att det är svårt att avgöra vad man ska delta i...
Idag har jag undersökt kursutbudet och har bl.a. hittat följande potentiella kurser: Gender and Representation in Modern Scandiavian Literature and Film, Nordic Landscapes, Modernism - Cultural Movements and Literary Texts samt Morality and Literature. Den sistnämnda är en filosofikurs som jag hoppas att jag får gå. Jag känner hur studielusten ökar för varje dag. Älskar att vara en överambitiös pluggis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar