Kylig vind

Det är väldigt kallt och mörkt i Finland. Det är egentligen inte så kallt och mörkt i Finland. "Fy, den här tiden är värst, det är bara så hemskt och kallt och fuktigt" säger en och jag håller nog med nu med minns att jag brukade mysa. Brukade vandra omkring i någonslags konstig tonårslängtan där mörkret passade in så bra, det var fint och ibland smög jag kanske ut och smygrökte lite. Det var inget ångestmörker men i november blev det nog allt tyngre att cykla till skolan för varje dag. Den första höstcharmen som skolan brukade ha på mig började nog mattas av i november. Eller är allt bara efterkonstruktioner? Just nu verkar det åtminstone väldigt kompakt där ute. Och ovant. Och träden är redan kala.

Jag tror att jag fortfarande tonårsgår någonstans där ute och böjer nacken ur led medan jag tittar på stjärnhimlen. Med händerna i fickorna och en discman som spelar något melankoliskt. Det passar bra så. Och jag tror inte att tonårsjaget fryser. Tonårsjaget är nog ganska tryggt inbäddat i sin höstlängtan.