Jag sitter och knarkar Babel, SVT:s litteraturprogram när jag kikar ut genom fönstret. Jag vet inte om det är smoggen men när solen just ska gå ner blir ljuset ibland helt ofattbart vackert. Och jag tänker att jag bor i det här vykortet som jag har fotat med min egen skitkamera och att om också den lyckas fånga något av min känsla just nu så måste jag vara på rätt ställe.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att skriva text om text
Jag läser och hostar och skriver och får ett mail med feedback på en text jag skrivit, det är väldigt snälla och upplyftande ord och på någo...
-
Jag försöker ansöka om körkortstillstånd men kan enligt e-tjänsten inte göra det med mitt personnummer. Men att maila Transportstyrelsen ge...
-
När grät du senast? För några veckor sen, av trötthet efter att ha avklarat en sjuårsdag och ett barnkalas med alla förväntningar uppfyllda....
-
Kära nån då.
2 kommentarer:
Färgerna påminner om fotografier från 70-talet som gulnat genom åren.
(Bara så du vet har jag ekokritiskt analyserat ditt foto... Förlåt.)
Du borde fota din utsikt varje dag, tycker jag. Så man kan hålla koll på ifall samma bilar alltid står parkerade där. Och annat spännande som förändras. Sen kan du i slutet laga ett sånt där blädderalbum.
Skicka en kommentar