Den här veckan är det Reading Week, en vecka utan föreläsningar då åtminstone jag tänker försöka beta av så många uppsatser som möjligt. Jag har hittat en rytm i mitt jobbande – jag försöker stiga upp tidigt, sen äter jag morgonmål men sparar morgonkaffet. Det dricker jag i ett café bredvid universitetet, där försöker jag också komma igång med mitt skrivande på ett icke-angstigt sätt. I något skede blir jag ändå tvungen att gå till universitetsbibban eftersom man bara får låna tio böcker åt gången – alldeles för lite om man skriver på flera uppsatser samtidigt. Nu sitter jag i den skandinaviska delen av bibban där jag har placerat mig vid samma bord varje dag. Som bilderna visar är det en mysig avdelning.
Ämnet för den uppsats jag jobbar med nu är hur psykologiska skador skildras i två böcker från första världskriget. Jag undersöker den tyska författaren Erich Maria Remarques All Quiet on the Western Front och den mindre kända franska författaren Henri Barbusses Under Fire. En ganska enkel uppgift eftersom det gäller att jämföra, först tar man den ena gubben och sen den andra. Jag känner mig betydligt mer bekväm med det än att skriva om film som jag också gör – ovanan gör att det känns som om jag hittar på alla mina tolkningar utan att ha något fog för dem. Det jag egentligen försöker göra med det här inlägget är att hålla mig vaken. Den som känner mig vet att jag blir så förbaskat trött cirka en halv minut efter att har slutat äta. Måste. Hålla. Ögonen. Öppna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar