För den som undrar är det ingen bra idé att gå omkring med en papperspåse när det ösregnar. Jag vet inte om jag fick något slags kosmiskt straff för att ha köpt en kofta från Beyond Retro, men när jag var ungefär halvvägs hem löste påsen liksom upp sig. Totalt. Och all mat som jag hade handlat och så fiffigt lagt in min kasse (man gör ju sitt bästa för att vara ekologisk) rann ut över trottoaren. Jag hade ingenting annat att bära mina saker i. Men så hör jag en vänlig röst som undrar om jag behöver hjälp, och rätt som det är har jag fått en fin tygkasse och kan rädda mina saker.När jag var liten brukade vi leka Räddaren i nöden. Det var ett spännande uppdrag att rädda människor som hängde sig fast vid klippkanter. Jag hoppas att min Räddare i nöden kände av min tacksamhet!
5 kommentarer:
Ah, sant dar gillar jag!
Osjalvisk solidaritet och vanlighet utan baktankar ser man for lite av nufortiden. Det forvanar mig inte att du fann det i London.
... + att tygkassen ar himla fin! Lyllos!
Vi har båda skrivit om tacksamhet i våra senaste inlägg. Vilken tur att vi får uppleva sånt i dagens samhälle där folk anses vara så självcentrerade och upptagna.
Kanske det bara är så att det är svårt att upptäcka osjälviska människor om man inte är lite klantig ibland? Det verkar vara då som man får se vad folk går för...
Det kanske ar sa det ar.
Vaga klanta mera!
Skicka en kommentar