Hamlet den skurken

Nu är jag så där typiskt i-början-av-terminen-arg efter att ha fått veta att ett av mina seminarier "Testimony and Loss: Narrative of AIDS" har blivit inställt på grund av för få anmälningar. Dumma tråkiga studerande som är mer intresserade av trista Hamlet! Istället blev jag tvungen att välja ett seminarium om dystopisk litteratur - låter intressant - men jag har redan gått två kurser i ämnet vid ÅA. Dessutom tvingades jag byta grupp i en annan kurs för att inte AIDS-seminariet skulle krocka. Några formella mail i onödan alltså. Morr morr morr.

Idag mår jag i alla fall lite bättre även om jag mest halvsov igenom min första föreläsning i "Introduction to Scandinavian Literature II". Det känns som om jag måste låtsas som om terminen inte riktigt har börjat ännu eftersom saker och ting verkar trassla till sig just nu på klassiskt januari-vis. Tills nästa veckas Scan-försläsning ska det minsann läsas Henning Mankells Mördare utan ansikte. En bok som min föreläsare Claire medgav att hon aldrig någonsin skulle vilja bli sedd läsa på tunnelbanan. Tummen upp för att erkänna sitt boksnobberi. Eller som en kurskompis sa idag när vi hade en presentationsrunda:

"I'm a bit of a poser, I guess. I think I'm the kind of person who should like Virginia Woolf so that's what I read."