Den här helgen borde jag ha läst Peter Hoegs De måske egnede (svensk översättning De kanske lämpade) från 1993. Men det är knepigare att läsa på danska än på norska, läser också Jan Kjaerstads Förföreren från samma år och det går betydligt lättare. Oberoende så är det befriande att inse att det inte är så svårt att läsa på andra nordiska språk som man kanske skulle kunna tro. Åtminstone om man ser på hur sällan läsning på danska eller norska förekommer i skolan eller studierna.
Hursomhaver, efter att ha varit lite ovanligt slö, kanske med tanke på nästa veckas besökshoolabaloo, och efter att mest ha sett på gamla avsnitt av "Project Runway" tog jag mig till slut i kragen och gick ut på söndagspromenad. För säkerhets skull tog jag med boken. På väg hemåt hittade jag ett Costa-café (cafékedja som påminner om Starbucks men som för det mesta är ganska trevlig) där det faktiskt gick att läsa i lugn och ro. Jag har svårt att plugga hemma också när det gäller läsning av skönlitteratur, det här var faktiskt första gången jag har hittat ett café någorlunda nära mitt hus som inte är helt förskräckligt.
Saldo: halva boken blev läst samtidigt som ett möjligt läsställe upptäcktes. Inte så illa.
Hursomhaver, efter att ha varit lite ovanligt slö, kanske med tanke på nästa veckas besökshoolabaloo, och efter att mest ha sett på gamla avsnitt av "Project Runway" tog jag mig till slut i kragen och gick ut på söndagspromenad. För säkerhets skull tog jag med boken. På väg hemåt hittade jag ett Costa-café (cafékedja som påminner om Starbucks men som för det mesta är ganska trevlig) där det faktiskt gick att läsa i lugn och ro. Jag har svårt att plugga hemma också när det gäller läsning av skönlitteratur, det här var faktiskt första gången jag har hittat ett café någorlunda nära mitt hus som inte är helt förskräckligt.
Saldo: halva boken blev läst samtidigt som ett möjligt läsställe upptäcktes. Inte så illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar