Lyssna

Bilden hämtad från Domino Records hemsida

Hjärtat bultar i rasertakt efter veckans återkommande brandalarmstest. Igår firade jag den första avklarade tenten med att se irländska Villagers i Shoreditch. Med tanke på att jag har lyssnat på deras "Becoming a Jackal" på repeat i några månader så hade jag ganska höga förväntningar. Men det blev en sån kväll. En kväll då allt bara stämde och musiken var så bra att jag glömde bort trötta fötter och syrebrist. Den lilla lokalen, andra våningen i en pub, bidrog antagligen till att stämningen var så bra. Vad kan jag säga annat än: lyssna på Conor J. O'Briens texter och njut av hans förmåga att göra enkla små berättelser till musik utan att falla in i trista rimlösningar.

När jag gick hem från busshållplatsen började det ösregna. Ett sånt där sommarregn som får allting att dofta och vara och kännas ännu mer. Och jag tog några syrénblommor med mig till mitt rum och undrade hur en dag som började med tentskrivande kunde sluta så fint.


(Och ja, jag ignorerar det faktum att det är vappen, blir bara ledsen av att missa. Särskilt som Jessi skriver att det är hennes sista vapp i Åbo och jag inser att jag redan kanske har haft min.)

Tent 1/4

"We regret to announce that the female toilets are out of order."

What!?

Som tur visade det sig vara ett missförstånd men det kändes verkligen som om jag befann mig fem år tillbaka i tiden när jag räckte upp handen och mimade "to the loo?". Första tenten är avklarad och det kändes helt okej att skriva den. Vår föreläsare den fina Helena Forsås-Scott nappade tag i våra tentsvar genast när vi var klara eftersom hon ska försöka rätta dem innan UCL:s personal strejkar från och med den 5:e maj nästa vecka. Stora nedskärningar och plötsliga uppsägningar är nog en bra orsak till att vägra rätta tenter. Åtminstone för sådana som mig som inte är så hemskt beroende av att få resultat och betyg så snabbt som möjligt.

Annat som hördes i tentsalen:

"The students of SCAN7212 are not allowed to use calculators."

Vad skulle vi beräkna? Till vilken grad genus är relevant i Bergmans Persona?

Rysare

Den som vill känna kalla kårar kan ta sig en titt på UCL:s tentanvisningar. Nu har jag minsann mer att hålla reda på vad gäller vad man får göra (man får gå på toaletten) och inte får göra (dricka annat än obubbligt vatten, glömma att knyta ihop tentsvaren med en snörstump som delas ut tillsammans med tentfrågorna, be om mera papper innan jag har använt upp de jag redan har...) än vad gäller själva tenten. Vad är väl lite flummande om Persona och den manliga blicken i jämförelse med det här rigorösa regelverket?

Syrenerna blommar. Det är tjugo grader ute. Idag åt jag en jättegod jordgubbsglass i riktig våffla som bara kostade £1,75. Trots att jag ska skriva tent djupt nere i underjorden (i en s.k. "sub-basement") imorgon med tillhörande regelbundna säkerhetskontroller och tunnelbanetåg som dundrar förbi någonstans under golvet känns det just nu väldigt bra att finnas till.

Dagens lärdom

Det här året har varit väldigt bra för mig när det gäller att skapa sammanhang i sådant jag redan borde kunna, det vill säga teorier jag har läst men inte helt förstått, begrepp som har velat slinka undan. Jag vet att jag inte skulle ha fått ut nära så mycket av min tid vid UCL om jag inte hade fyra år vid litteraturvetenskapen vid ÅA bakom mig. Det är klart att jag har valt kurser utgående från vad jag är intresserad av och sannolikt skulle jag ha valt samma kurser för ett par år sedan. Men det är ändå en annan sak att fördjupa sig i något man redan har kunskap om än att börja helt ifrån noll. Särskilt med tanke på att jag det här året har läst massor om bl.a. postmodernism, ett ord man inte gärna tar i sin mun om man inte har läst X antal artiklar i ämnet.

Sånt kommer jag att tänka på när jag sitter och lyssnar på diskussionerna på det tentförberedande seminariet i "Gender and Representation". Att den där känslan av att faktiskt ha lärt sig något som man har tyckt att är så gott som obegripligt är ganska svår att överträffa.

Hunger och obehag

När jag lyssnade till det här inlägget på The Guardians hemsida om svensk matkultur av Jamie Oliver, en person som jag för övrigt tycker är fruktansvärt irriterande, fick jag en märklig känsla av hunger och obehag. Hungern har väl sin naturliga förklaring i de glassiga matbilderna. Obehaget har däremot att göra med Olivers totalt okritiska framställning av Sverige som dryper i naturromantik. Och det har inget att göra med att det är Sverige det handlar om, det skulle kunna handla om vilket land som helst. Poängen är att alla klichéer ryms med i det inte ens fem minuter långa inlägget och det känns bara så urbota gammaldags. Jag tycker att det borde ges utrymme till en aning mer nyanserade bilder av vad en nation är och hur den konstrueras. Nämnde jag att jag inte kan tåla Jamie Oliver?

Svar på tal

Jessi uppmanar till enkätaktivitet. Och eftersom jag borde läsa på tent så lyder jag naturligtvis hennes uppmaning. Dock i lite krympt format (se den nästsista frågan).

Har du vunnit pengar någon gång? Inte som jag minns, men när jag var femton vann jag en White Stripes-LP från Radio X3M

Har du något synfel? Ja, en massa minus samt brytningsfel i ena ögat.

David Bowie eller Beatles? Definitivt Bowie.

När rengjorde du din ugn senast? När jag hade en ugn.

Är du social? Ja, men i lagom doser.

När något går sönder blir du: Förvånad över att det höll så länge.

När du gör dig illa blir du: Arg och tycker synd om mig själv.

Har du problem med ilska? Nej, oftast är jag lugn som en filbunke.

Värsta jobbet du haft? Andra sommaren i glasskiosk var inte så inspirerande.

Trivs du på ditt jobb/utbildning nu? Ja, väldigt bra.

Om du fick vrida tillbaka tiden en gång: Tillbaka till barndomen, man rymdes in i en massa spännande skrymslen.

Vad samlade du på som liten? Nallar, fina stenar

Hur många gånger har du flyttat? Sju gånger, inklusive flytten till London

Vad anser du om värktabletter? Tummen upp om de fungerar, kan behövas efter operationer och sånt. Men de biter sällan på mig.

Kan du spela något instrument/vilket? Gitarr och lite piano.

Vad får dig illamående? Blodomloppet. Inte blod alltså utan vetskapen om att det rör på sig där under huden. Huj.

Tipsa om en bra hemsida: www.asofterworld.com, en webcomic som stundvis är lysande.

Cool person/personer på nätet: Se min blogglista till höger.

Om du skulle ge dig själv en present just nu, vad skulle det vara? Ett par bekväma sandaler.

Gillar du att fiska? Jag gillar tanken på det men är alldeles för pratsam för att kunna sitta tyst i en båt.

Ensamhet är: Något jag behöver regelbundet annars blir jag galen.

Finns det vissa saker som du inte kan berätta för någon? Naturligtvis, ni skulle tro att jag var galen.

Hur mycket surfar du på webben per dag/vecka? Det varierar, just nu ganska mycket eftersom jag egentligen borde göra annat.

Garden Party

Först nu inser jag kopplingen mellan trädgårdsfesten i den lilla trädgård jag brukar promenera igenom och St George's Day. Och nu har också jag deltagit i firandet av denna till synes ganska omotiverade festdag. Efter att ha studerat så där måttligt flitigt ett par timmar i förmiddags bestämde jag och E oss för att strunta i förpliktelserna och gå och sätta oss i en park istället - St George's Garden. Jag visste nog att parken hette så men tänkte inte på innebörden.

Hursomhaver så visade sig parken vara full människor som drack saft, hade picknick och njöt av parkunderhållningen. En liten musikkvartett spelade rakt bakom oss, en farbror satt under en hägg med en stråhatt bredvid sig och sålde lotter och en dansgrupp hoppsade omkring med sjalar och käppar och bjällror kring vaderna (Lisa, du vet kanske vad de gjorde?) medan en dam spelade på det minsta dragspel jag sett på länge. Lite synd är det nog att föräldrarna missade det hela eftersom det kändes lite som att vara med i ett avsnitt av "Misomer Murders". Tyvärr hade jag inte någon kamera med, men en bild från en annan trädgård passar väl ändå helt okej i sammanhanget. Bilden ovan är tagen i Hampton Court.

Lyckad hattjakt

Det är sommar nu, åtminstone försommar. Jag får lust att hoppa hopprep ("vanligt, bakom, ettben, armarna i kors, benen i kors...") och springa omkring och cykla och åka rullskridskor. Lyssna på blandkassetter i min freestyle. Nu har jag i alla fall fått en hatt med föräldrarnas hjälp så jag borde slipper kisa-mot-solen-migrän de närmaste dagarna. En brun hatt som någon farbror nog har gått omkring och grubblat i. I butiken råkade en av försäljarna göra något tokigt i kassan som hans kollegor kommenterade innan han försvann in bland klädställningarna. Jag hörde honom menande gnola "for a minute there, I lost myself...". Fina människor gör fint humör.

Jag undviker bibban så mycket jag kan. Sitter istället med E på café och läser diverse kurslitteratur, ligger på gräset i Gordon Square och låtsas som om jag inte tycker att det är världens obekvämaste att ligga på mage och sitta i gräset (vad gör man av benen?). Idag är det St:George's Day, alltså samma Sankt Göran som dräpte draken, men ingen verkar riktigt veta vad det innebär. På söndag är det London marathon. Meteorologerna har lovat kring tjugo grader. Kanske kan man ta sig en promenad och titta på de svettiga galningarna.

Eller så...

Sällan har ja varit så glad över att erkänna att jag hade fel angående migränmedicinen. Av någon anledning fungerade den inte första gången men nog däremot den andra. Fine by me. Efter en dag med fördragna gardiner och en kall fuktig strumpa över pannan betyder det alltså tillbaka till studierna.

Stämningen i bibban börjar bli smått hysterisk så idag ska jag och E försöka gå någon annanstans och läsa. Det är dock inte helt lätt att hitta caféer där man faktiskt kan arbeta. Mina favoritcaféer är alla alldeles för små för att man skulle täckas breda ut sig med dator och anteckningar och bokhögar. Dagens plan är att leta upp ett café som verkar trevligt trots att det hör till en större cafékedja.

Jag ser verkligen fram emot att tentperioden ska vara över. Inte för att tenterna känns särskilt allvarliga för mig personligen men för att stämningen i UCL är så laddad. Och visst är det lite läskigt att lyssna till historier om de extremt stränga tentprocedurerna. Det känns nästan som att skriva studenten på nytt. Efter min sista tent som är i mitten av maj så har jag nästan en hel "ledig" månad. En hel månad för vemod och sista-gången-aktiviteter. Sen får man bara hoppas att det inte har blivit flera vulkanutbrott under tiden så att jag faktiskt kan resa till Finland också.

Migränarg

I Storbritannien får man köpa migränmedicinen Imigran receptfritt bara man fyller i en blankett vid apoteket. Fantastiskt kan man tycka eftersom migrän är väldigt vanligt. Särskilt fantastiskt för mig eftersom mina försök att få med mig mera medicin från Finland inte lyckades.

Trodde jag ja.

Visst, medicinen fick jag utan problem. Problemet är bara att det inte hjälper. Enligt vad jag har läst så ska det aktiva ämnet, sumatriptan, ha nära nog samma effekt som det aktiva ämnet i den medicin jag annars äter, eletriptan. Tydligen är det inte så. Och med tanke på att solen strålar där ute (aj aj, mina ögon) och att jag borde sitta stilla (aj aj, min nacke) och läsa (aj aj, mina ögon igen) så är jag lite arg just nu. Arg på migrän. Arg på läkaren som ville att jag skulle komma på läkarbesök innan det skrevs ut mera medicin. Arg på att min plan om att hamstra Imigran gick åt skogen.

Hoppsan hejsan

Det börjar bli vardag det här. Man går till bibban och läser lite, man äter lunch, man ringer föräldrarna och undrar "Jaha, var ska vi ses idag?". Halva familjen O är alltså för tillfället bosatt i London. Det låter ju lite häftigt tycker jag.

Your flight is cancelled

"Det finns väl värre ställen att bli fast på."

Förlängt besök för föräldrarna men jag blir nog så illa tvungen att fortsätta med min vardag med en och en halv vecka kvar till min första tent. Fast jag känner mig inte stressad alls, kanske beror det på att jag inte har börjat plugga ännu. Eller så är det alla andras hysteriska beteende som gör mig kolugn, nästa vecka kommer exempelvis bibban att vara öppen tjugofyra timmar om dygnet. Naturligtvis är tentresultat viktigare när man betalar ca 6000 pund om året.

Det har varit en rolig vecka med åkande av och an både norrut och söderut. Här nedanför är några bilder av vad man kan hitta på i London när man har föräldrar på besök.

Man kan sitta på Hampstead Heath

Man kan hitta nya butiker

Man kan besöka slott som t.ex. Hampton Court

Eller kanske se på extravaganta gravstenar Highgate Cemetery

Busy busy

Med mamma och pappa på besök så turistas det för brinn kära livet, därav bristen på inlägg de senaste dagarna. Jag återkommer om ett par dagar till med lite bilder från bl.a. Hampstead Heath, Hampton Court och Kew Gardens.

Och man undrar ju: hur lång blir den här visiten med det stora sotmolnet från Island hängande över södra Storbritannien?

En vanlig dag i bibban

På helgerna öppnar bibban först klockan elva. Då är jag en av dem som väntar utanför dörrarna och raskt traskar fram till den skandinaviska avdelningen. Det är tomt och jag kan välja vilken plats som helst. Jag väljer balkongen. Alltid samma sida, alltid vänd åt samma håll. Jag har överblick över dem som sitter där nere och jag ser vem som kommer in. Det hindrar mig från att bli distraherad och vända mig runt, för det kan ju vara någon som jag känner.

Alla har sina rutiner i bibban. När jag har gått upp för alla knarriga trätrappor måste jag sitta och flåsa av mig en stund, torka bort svetten från det där lilla området på näsroten där glasögonen vilar. Jag placerar ut mina böcker, tar fram vattenflaskan och datorn. Sträcker på mig. Öppnar några dokument. Ser mig omkring en stund. Läser vad folk har ristat in i skrivbordet:

another dawn
another day
another not-done essay
intellectual development tragically stunted
I've had weeks to do it and now I am c*nted

När det blir lunchpaus sätter jag mig ute vid huvudingången. The Fingerprint Society har en årlig konferens och ute på gården står två ridande poliser med tillhörande hästar.. "Snart är det dags för bombhunden att leta efter sprängladdningar", säger en av organisatörerna. En liten fågelhund jagar runt efter låtsassprängladdningar och viftar vilt på svansen från sida till sida. När den hittar rätt får den applåder. Jag går tillbaka till mina böcker. Sträcker på mig igen. Undrar vilken förening som har konferens nästa helg.

Om en vinternatt

Idag började jag läsa om Italo Calvinos Om en vinternatt en resande som är en alldeles fantastiskt galen bok om läsning och berättande. Av någon lustig anledning äger jag två stycken exemplar av boken i engelsk översättning. Och den lustiga anledningen är att jag ibland inte kan låta bli att köpa flera exemplar av böcker jag tycker riktigt mycket om. Den som har läst Calvinos bok kan dock kanske förstå att om man ska äga flera exemplar av en bok så är inte Om en vinternatt en resande något dåligt val. Mera än så vill jag inte avslöja men jag kan verkligen rekommendera den åt dig som tycker om mycket metatext och skruvade historier. Det första kapitlet är helt riktat till läsaren och handlar bland annat om inköpet av Calvinos bok och vilka andra böcker som man kan hitta i en bokhandel. Här är ett litet smakprov (från den engelska översättningen):

the Books You've Been Planning To Read For Ages
the Books You Mean To Read But There Are Others You Must Read First
the Books Dealing With Something You're Working On At The Moment
the Books You Want To Own So They'll Be Handy Just In Case
the Books That Everybody's Read So It's As If You Had Read Them
the Books You Could Put Aside Maybe To Read This Summer
the Books Read Long Ago Which It's Now Time To Rearead
the Books You've Always Pretended To Have Read And Now It's Time To Sit Down And Really Read Them

(klippt och klistrat från If on a winter's night a traveler, Italo Calvino 1979)


Några flera förslag?

Söndag söndag söndag söndag...

Mina händer doftar solhud och jag är trött i benen efter en två timmar lång promenad med E i Hyde Park och Kensington Gardens. En park full av lyckliga hundar som rusar om vartannat och inte alls bryr sig om att de är pyttesmå och fula och kanske ägs av någon snofsig tant, vårens första glass, och E som räknar alla ekorrar hon ser. Vi utreder skillnaderna mellan ekorrarna här i parken och ekorrarna i Finland (här är de feta och gråa) och jag blir förundrad över hur få djur det verkar finnas på Island. Det känns som om det har varit söndag i en vecka nu och jag är totalt avslappnad. Ingen stress inför tenter och essäer trots att mängden läsning och antalet dagar inte alls korrelerar.

Vädret är som det brukar vara i juni i Finland. I could get used to this. Men samtidigt så betyder det ju faktiskt också att jag får uppleva försommaren två gånger. Inte så illa det heller.

Frankrike del III

Till sist några bilder från Paris där vi promenerade omkring i Montmartre och tittade beundrande på Sorbonne. T visade mig också det mysiga Shakespeare and Company, en engelsk bokhandel som hade ett riktigt bra sortiment.

Utsikt över Montmartre

Sacré-Coeur

Mera Montmartre

Sorbonne

Efter en vecka med riktigt busväder verkar det nu klarna upp igen här i London. Om en vecka får jag mera besök i form av föräldrar så nästa vecka kommer jag att vara en oerhört flitig studerande. Efter fem dagar i Frankrike och en helg tillsammans med syster och avec känner jag mig faktiskt ganska motiverad att sätta igång med uppsatsskrivandet igen.

Frankrike del II

Graffiti i urval. Ett annorlunda sätt att upptäcka städer på. De tre första bilderna är från Montmartre i Paris och den sista från Caen. Fisken är min favorit. Den kunde jag och T beskåda genom fönstret medan vi åt vår dyra och goda lunch bestående av någonslags fläskfilé, en stor endive och en fantastisk sås.