På helgerna öppnar bibban först klockan elva. Då är jag en av dem som väntar utanför dörrarna och raskt traskar fram till den skandinaviska avdelningen. Det är tomt och jag kan välja vilken plats som helst. Jag väljer balkongen. Alltid samma sida, alltid vänd åt samma håll. Jag har överblick över dem som sitter där nere och jag ser vem som kommer in. Det hindrar mig från att bli distraherad och vända mig runt, för det kan ju vara någon som jag känner.
Alla har sina rutiner i bibban. När jag har gått upp för alla knarriga trätrappor måste jag sitta och flåsa av mig en stund, torka bort svetten från det där lilla området på näsroten där glasögonen vilar. Jag placerar ut mina böcker, tar fram vattenflaskan och datorn. Sträcker på mig. Öppnar några dokument. Ser mig omkring en stund. Läser vad folk har ristat in i skrivbordet:
another dawn
another day
another not-done essay
intellectual development tragically stunted
I've had weeks to do it and now I am c*nted
När det blir lunchpaus sätter jag mig ute vid huvudingången. The Fingerprint Society har en årlig konferens och ute på gården står två ridande poliser med tillhörande hästar.. "Snart är det dags för bombhunden att leta efter sprängladdningar", säger en av organisatörerna. En liten fågelhund jagar runt efter låtsassprängladdningar och viftar vilt på svansen från sida till sida. När den hittar rätt får den applåder. Jag går tillbaka till mina böcker. Sträcker på mig igen. Undrar vilken förening som har konferens nästa helg.
Alla har sina rutiner i bibban. När jag har gått upp för alla knarriga trätrappor måste jag sitta och flåsa av mig en stund, torka bort svetten från det där lilla området på näsroten där glasögonen vilar. Jag placerar ut mina böcker, tar fram vattenflaskan och datorn. Sträcker på mig. Öppnar några dokument. Ser mig omkring en stund. Läser vad folk har ristat in i skrivbordet:
another dawn
another day
another not-done essay
intellectual development tragically stunted
I've had weeks to do it and now I am c*nted
När det blir lunchpaus sätter jag mig ute vid huvudingången. The Fingerprint Society har en årlig konferens och ute på gården står två ridande poliser med tillhörande hästar.. "Snart är det dags för bombhunden att leta efter sprängladdningar", säger en av organisatörerna. En liten fågelhund jagar runt efter låtsassprängladdningar och viftar vilt på svansen från sida till sida. När den hittar rätt får den applåder. Jag går tillbaka till mina böcker. Sträcker på mig igen. Undrar vilken förening som har konferens nästa helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar