Och så lyckades jag övertyga Cyklisten om att det var en bra idé att hämta Lillcyklisten med cykel och ta oss direkt till sjön, äta kalla köttbullar och pasta, och vara ute.
"Mysigt! Båda, cykla tillsammans", sa Lillcyklisten när vi närmade oss. Han älskar verkligen att sitta i barnsitsen och jag älskar känslan av att vi åker på ett äventyr tillsammans, kommer ihåg att jag själv alltid tyckte om att åka bak på mina föräldrars cyklar. Det var mysigt.
Sen, att få dra på simdräkten och gå ner i sjön. Kallt vatten, ja, men inte kallt på ett jobbigt sätt. Solen värmde och jag doppade mig. Vi åt middag på en sandig filt och sen doppade jag mig igen, med huvudet under ytan.
Det är som att jag döper om mig själv från vinter-Nina till sommar-Nina. Det låter säkert töntigt, men det är så viktigt för mig, det där första doppet. Och andra, och tredje... jag tänker ibland på några av simturerna när jag var gravid och varm förra gången, den kokande sommaren 2018, och kan fortfarande glädjas åt dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar