Vi tog oss i kragen och gjorde upp en plan för midsommar. En dryg halvtimme utanför Umeå mitt på en åker ligger huset där Cyklistens mamma och syster växte upp. Vi tog vägen via det andra sommarstället (där rinnande vatten, och i vissa fall, golv, saknas) och hämtade upp lite grejor, kom fram till vårt mål och konstaterade att vi hade glömt nycklarna på föregående stopp. Som låg tjugofem minuter bort. Men ingen skada skedd och allt gick bra ändå, och midsommaren blev varm och lugn och till och med avkopplande.
Vi åt mat, jag hade lagat de här snittarna och bakat baguetter. Cyklistens föräldrar och moster satt vid ett äldrebord (istället för barnbord), det var sol och varmt och vi satt ute hela kvällen.
Lillcyklisten sprang lyckligt omkring och hängde efter sin gammelmoster. Vi kunde sitta stilla och ta det lugnt, det händer inte ofta numera. Visserligen sov vi alla riktigt dåligt men det vägdes ändå upp av den lilla människans allmänna nöjdhet, av jorgubbarna, kaffet, solen och midsommarblommorna.
Som jag sa till Cyklisten igår: den här helgen har känts lång men på ett skönt sätt. Minns inte när jag senast har haft den känslan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar